I Boxerbladets serie om våra vanligaste och största boxerkennlar har vi i detta nummer kommit till västkusten, närmare bestämt till Horred. Där finns en, i lummig grönska inpassad, kennel med boxer som specialitet, Karstorps kennel. När man som utsänd medarbetare för Boxerbladet skall göra ett reportage om Karstorps kennel och ägaren Georg Johansson, finner man att trevligare uppgifter ej kan läggas på en. Hela gården med fru, herr och hundar hälsade mig så varmt välkommen att äktheten ej gick att ta miste på. Vi slog oss ned i ett rum och började tala med varandra över en kopp kaffe. Georg berättade då att 1949 startade han sin kennel med två tikar. Det var två systrar efter Ch Axons Fock undan Ch Gillis. Namnen var Nila och Mazurka. Båda tikarna var framgångsrika i utställningsringarna och erövrade tre certifikat vardera. Nila köpte han som liten valp medan däremot Mazurka kom som vuxen hund till Horred. Han började sedan att avla på dessa två tikar och fick fram en bra linje. Det bekräftas nog om man tänker att sedan 1949 har hundar från Karstorp erövrat drygt 20 certifikat. Namn som Karstorps Monty, N&DKUCh, Karstorps Lou-Lou, N&DKUCh, Karstorps Loretta, Karstorps Douglas, Karstorps Ysolda och Karstorps Warrior har alla erövrat ett eller fler certifikat. År 1957 importerade Georg en hund från England. Det var Burstall Rockaway. 1966 var det dags för andra importen. Delapoer Tomahawk, som idag går för fullt i avel. En koncentration av blodet gjorde Georg, när han parade Mazurka med Karstorps Douglas. Bland valparna fanns en tik, Elfi, som sedermera blev mor till sådana storheter som Ariolos Gurre och Ariolos Jäck. Efter detta samtal om diverse data och namn, tog vi en titt på hundstallarna. Rent och snyggt och mycket välordnat för såväl hundar som ägare. Stora öppna rastgårdar, ja, hundarna har faktiskt en hel stor hage att ta till när de vill lufta sina känslor. Att hundarna trivdes och hyste stor tillit till sitt husbondfolk var sannerligen inte att ta miste på. Jag har aldrig sett så många glada svansstumpar vifta så energiskt på en gång som när husbondfolket visade sig på gården. När man har så trevligt går timmarna fort. Det var dags att bryta upp från en trevlig samvaro. Den sista frågan som jag ställde till Georg var - "Hur vill Du ha boxern? Vad är Ditt mål?" Svaret kom omgående: "Jag vill ha exteriört vackra hundar, men framför allt en lugn och frimodig karaktär" Jag kastade en sista blick på rastgårdarna med alla de trevliga hundarna och tänkte för mig själv: Det målet har Du ju redan nåt
|
