Ingers Boxerkalendarium

1964      Inköp av Colina, vår första boxertik

Colina var var en tigrerad tik född den 19 september 1964, fallen efter Bonso 16545/58 (en son till Strandborg Quass 10078/52 och Penni 4766/52) och Darials Bettina 24627/61 (en dotter till en annan Quass-son nämligen Champion Key 6624/55 och Camilla 21001/60). Colina var en glad och pigg liten boxertjej med eget sinne för vad som passade sig eller inte. Glömmer aldrig när hon tvingade husse att åka iskana för att över huvudtaget få fatt i henne. Nyfiken som hon var åkte hon efter husse ner och blev äntligen infångad efter en timmes jagande i snön. Då var hon fem månader gammal. Två månader senare fick vi tillökning i familjen i form av en bebis och Colina gjorde allt för att hjälpa matte med byte av blöjor, badande och rengöring av små tår m m m och det fick hon så gärna

1965      Gick dressyrkurs på Bro-Håbo Brukshundklubb

När Colina var ett år började vi på en dressyrkurs i Bro-Håbo BK. Insåg snart att deras inlärningsmetoder inte passade mig och Colina. Att handgripligen kasta min hund i backen för att visa vad plats-kommandot betydde - att handgripligen dra in hunden till vänstersidan för att visa den var man ska befinna sig vid kommandot Fot - Att rycka och slita i hundstackarn och att tvinga hunden ut i spåret med våld. Nej - både Colina och jag fick avsmak för brukshundklubben och den typen av inlärning

Med Colina var det kört när det gäller träning. Hon hade fått nog och ställde inte upp på dumheterna. Förståndig tjej måste jag inse så här långt efteråt - men då var jag frustrerad. Visste inte hur jag skulle kunna vända på steken och få henne att tycka om att träna - för träna ville jag. Hon gav mig problem som fick mig att söka mina egna vägar och på dem är jag på väg fortfarande - 35 år senare.

Hundar är intelligenta varelser med förmåga till egna problemlösningar och eget - i mångafall logiskt - tänkande!!! Och det var detta verktyg man skulle använda vid inlärningen!

1966      Inköp av Patrik vår första boxerhane

Det var läge att skaffa en ny hund och meningen var att Colina skulle få en valpkull - så vi ringde till avelsrådets sekreterare. Hon avrådde på det bestämdaste att ta en valpkull och skrämde oss på alla tänkbara sätt. Hon visste dessutom var det fanns leveransklara valpar - så blåögda som vi var - for vi dit och hämtade Rospiggens Patrik. Det var en gul hane född i november 1965. Han var fallen efter Habanera Flax undan Habanera Pascal. Patrik var den enda hanen i en kull av åtta valpar. De var fyra månader gamla och fortfarande kvar hos uppfödaren.

Patrik växte upp till en gänglig yngling. Han var mycket speciell på så sätt att han kunde vara mycket känslig (vek) samtidigt som han var mycket tuff och hanhundsilsken på ett annat sätt. Han var asocial d v s han svarade inte på andra hundars signaler som exvis underkastelse. Blev han arg på en hund struntade han i om den lade sig på rygg och underkastade sig - han fortsatte ändå att bita i hundstackarn. Han bar sig ofta illa åt men bara mot hanhundar. Tikar älskade han. Han var inte helt säker när det gällde människor heller, kanske beroende på den isolering från människor som dessa valpar vuxit upp i. Min äldsta son Bengt var 9 år och hade kompisar med sig hem. De var inne i den åldern där framtänderna är alldeles för stora i förhållandet till ansiktet i övrigt och oftast syntes dom. Det hände att Patrik markerade (stötte med nosen i ansiktet på dem) mot dem. Inte alls trevligt, men som tur var uppfattade inte kompisen detta som negativt, men jag såg ju vad han höll på med och det gjorde mig osäker på honom när det gällde barn.

Trots allt detta var Patrik mycket lättlärd om än mycket känslig. Man fick ta på sig silkeshandskarna och genom att belöna fram rätt beteenden hos honom tränade vi in apellklassens alla moment. Det var verkligen en balansgång för minsta hårdhet eller fördröjning i en korrigering kunde få honom att fullständigt tappa förtroendet för mig och det tog en månad att bygga upp det igen.

Han var dessutom en mycket duktig spårhund och jag fann att spårträning var mycket intressant och lärorikt. Man måste hela tiden läsa av sin hunds beteenden för att lära sig att förutse vad hunden var på väg någonstans. Det finns ju massor av spår i markerna, djurs inte minst och det gäller att vara på allerten och se vad hunden har i tankarna. Det man snart inser är att hunden har ett fantastiskt luktsinne och att den kan avgöra exakt vilket spår som är rätt även om man korsat sitt eget spår med någon minuts mellantid. Fantastiskt!

Blev medlem i Svenska Brukshundklubbens Avelsavdelning för Boxer (AfB) (Svenska Boxerklubben) vilken stadgefästes på SBK-kongressen 1968

1967      Deltog i Bevaknings- och Karaktärsprov med Patrik och Colina vid Bro- Håbos                  Brukshundklubb.

På den tiden var man tvungen att klara alla tre momenten - Lukt, Hörsel och Karaktärproven vid ett och samma tillfälle. Patrik klarade alla tre momenten, men Colina missade luktprovet så hon underkändes.

Tävlade apellklass spår med Patrik i maj månad och blev uppflyttad till nybörjarklassen = dagens lägre klass. Tävlade sedan nybörjarklass spår i september och blev uppflyttad till högre klass.

Trots mitt tränande och det " godkända" karaktärsprovet blev Patrik en problemhund. Gick jag promenad med barnvagn och två hundar kunde han tända till på en annan hund och då fick han med sig Colina på att bråka med andra hundar - med påföljd att de drog omkull barnvagn och mig så jag kunde inte gå ut med dem tillsammans längre. Till slut kunde jag inte möta varken tik eller hane. På den tiden hade vi varken bil eller körkort så livet blev outhärdligt. Vi blev tvungna att lämna ifrån oss en av hundarna och det blev förstås den trevliga Colina som blev omplacerad.

En av mina träningskompisar hade en kompis som blivit av med sin hund och som behövde en ny vuxen hundkompis. Det var en lugn och trevlig kille som var chaufför och kunde ha henne med sig dygnet runt. Han gick t o m så långt att han inte gick in på en bio om han inte fick ta med sig henne - så det fick han. Det var andra tider det!

Han fick ta henne på försök en månad. När de kom tillbaka kom Colina inte ut och hälsade en gång - hon gick inte ur bilen! Visst kändes det kymigt men vi visste att hon skulle få det bra och vi hade inget annat val (annat än att ta bort Patrik förstås, men det var vi inte mogna för ännu). Hussen tyckte väl att hon var lite gammal - 3 år - men han fick glädjen att ha henne tills hon blev 12,5 år.

1968      Tävlade högre klass spår (i töad snö), men sprack på spåret.

På vårkanten började vi träna sök tillsammans med tre andra boxerekipage. Det var Lasse Gustafsson med Drabant Dacapo, Stickan Wadell med Djambas Dino och Axel Hansson med INT U CH Ajax. Vi tränades av Staffan Nordin och Tom Lindell. Patrik var skallhund och han lärde sig så fort av våra duktiga instruktörer, att vi kunde tävla nybörjarklass sök redan i september och vi blev uppflyttade till högre klass med höga poäng trots en nolla på hoppapporteringen - över det smala öppna enmetershindret. Hela sökgruppen tävlade faktiskt och blev uppflyttade. Patrik och jag kom trea före Axel och Ajax som erhöll sitt internationella championat. Man måste ha 8,5 poäng i snitt i nybörjarklass på den tiden.

Patrik var duktig men mycket svår att förstå sig på. Grabbarna i sökgänget tyckte att jag hade en jättetuff hund och att jag var för mesig med honom. Enligt deras mening var det mitt fel att han var så känslig som han var - men jag visste bättre än så.

Patrik hade haltat på än det ena benet och än det andra benet sedan han var fem månader. Gick till veterinären titt som tätt, men de hittade inte något. Problemet tilltog så småningom och vi lät undersöka hela honom. Det visade sig att han hade artros i alla leder. Det gick inte att operera eftersom problemet snart skulle vara tillbaka igen - och i alla leder. Kanske det var förklaringen till hans svårförklarliga beteenden?

Han blev osäkrare på omvärlden och när han började visade ångest även för mig kunde vi inte göra annat än att låta honom slippa lida. Tack Åke Hedhammar för ditt moraliska stöd i denna svåra stund.

Åke berättade att Sören och Birgit Tiback hade valpar och att de kanske hade något åt oss. Och de hade de. Vi fick köpa Drabant Pace Keeper som vi sedermera kallade Pepsi.

Det var en tigrerad tik född den 20 augusti 1968 fallen efter Drabant Excellent, en son till Ch Isomajs Zepp (Wardrobes Redberet - Burstall Majorette) och Carolas Fenja (Ch Marions Vick - Ch Carolas Mira) undan Ch Witherford Pace Setter, en dotter till CH Witherford Dawn Sky (Ch Witherford Crystal Clear - Witherford Sunwarm) och Makreen Jago (Ch Tingdene Felcign Fargo - Ch Makreen Peach Bloom)

Pepsi var en fantastisk tik. Signalsäker och säker på sig själv, något man verkligen uppskattar när man har haft en asocial hund. Hon hade en självklar dominans. Hon behövde aldrig ta till stora ord för att visa vem som var ledaren i hundflocken

1969      Invaldes som sekreterare i Boxerklubbens utställningskommitté. Ordförande                 var Ragnar Borgefors, ledamöter.Karl-Erik Johansson, Börje Åhs och Bo                Östlund.

Även Pepsi var lättlärd. Redan från början lärde jag henne en del saker som kunde komma till nytta senare. Vid ett års ålder började vi en apellkurs för en trevlig instruktör som hette Roul Franzén på Solna-Sundbybergs Brukshundklubb. Vi hann tävla en gång innan novembermörkret lade sig över nejden. Hon hade dock så bråttom i spåret att hon "glömde" bort att markera apporterna och vi blev jumbo och fick sleven på Solna-Sundbybergs Brukshundklubb. Det blev sedan inget mer tränande och tävlande förrän 1971.

1970      Aktiv som sekreterare i utställningskommittén.

Pepsi fick sin första valpkull efter CH Witherford Paprika. Det var äkta kärlek så det blev inalles elva valpar, åtta blev kvar, bland dem KORAD Jojjings Toastmaster "Oskar", som bodde hos familjen Kairenius i Rönninge och som blev Bästa Hanhund och fick certifikat för Pat Withers och KORAD Jojjings Torero, som bodde hos familjen Hellerud i Rönninge, som låg steget efter sin brorsa i utställningsringen. Tintomara "Toka" hamnade så småningom hos familjen Svensson på Saltarö, Truely Fair "Kinga" hamnade hos familjen Norrhäll i Nyköping, Tabasco om hamnade hos familjen Persson i Gröndal, Taboo "Pontus" hos Linnéa Blomfeldt på Kungsholmen i Stockholm, Tapdancer "Buster" hos Britta Oscarsson i Söderhamn och Taramon hamnade hos familjen Jonsson i Växjö.

Pepsi erhöll Hederspris i avelsklass på denna kull i Uppsala 1971.

1971      Invaldes i avdelningsstyrelsen. Fortsatte i utställningskommitten. Ingick i Östra                 lokalområdets första styrelse

När Pepsi och jag slutade träna på hösten 1969 hade det helt låst sig när det gällde apporteringen (hade inte börjat med bytaleken då). Hon hatade apportbocken! Men den fick ligga på hatthyllan i ett och ett halvt år. Ibland klappade jag på den i förbifarten och en majdag 1971 tävlade vi igen. Innan tävlingen hade jag endast gått två spår och tragglat igen lydnaden två gånger och hon kom ihåg allt! Vi skrapade ihop 273,5 poäng totalt och en åtta! på apporteringen! Vi blev uppflyttade till nybörjarklass och tvåa av fjorton ekipage.

Hela våren tränade vi rapport med Sören Tiback (distriktsmästare i grenen 1966). Vi var fem ekipage; Drabant Sunshine med Ulf och Agneta Strömquist-Höft, Drabant Hoity-Toity med Lasse och Lena Gustafsson, Witherford Paprika med Marja och Tage Liifv, Witherford Pace Setter med Sören och Birgit Tiback och Drabant Pace-Keeper med Jojje och undertecknad.

Vi tävlade två gånger i lägre klass rapport, men hon gick aldrig hela sträckan. Första gången hade vi startnummer fyra. Sträckan hade formen av en hästsko (får man inta göra numera). Första hunden gick hela banan runt, den andra (en boxertik Keylins Tough Image) genade rakt över, den tredje (även det en boxertik Malin, kompis till Tough Image) följde efter. Nu var det Pepsis tur och hon genade hon också, men strax före station A vände hon tillbaka och ställde sig i "korsningen" och frågade mig hur hon skulle göra. Jag frågade om jag fick ge ett kommando, men det fick jag inte så hon fick komma in till mig istället. Där gjorde jag en stor tavla. Skulle bara ha gett ett kommando och struntat i att fråga domaren. Det blev ju nu istället en avdressering av det hela och det är ju inte vad man önskar. Nästa tävling avhölls en varm sommardag i Upplands Väsby. Nio hundar startade i lägre klass. Endast två kom in till A-stationen och man undrade ju varför. Det visade sig att sträckan passerade en å med svalkande vatten. Sju av hundarna stannade och badade.

Sedan blev det inga fler tävlingar för Pepsi, men vi spårade till och från bara för nöjet skull.

1972      Valdes till sekreterare i avdelningsstyrelsen till sektreterare i utställningskommitt´en och korningskommitt´en. Deltog i (ASK) Avelsavdelningarnas SamarbetsKommitté, vilken bildades detta år

Pepsis dotter Jojjings Tintomara fick sin första och enda valpkull efter Salgray’s Ally of Keylin. Det blev sju valpar, tre hanar och fyra tikar. Iana "Pomsi" hamnade hos familjen Warnholtz i Malmö, Iasmin "Sassa" hamnade så småningom hos familjen Janzén i Husby, Irma la Douce "Dussan" hamnade hos familjen Karlsson i Åkersberga, Itsie-Bitsie hamnade så småningom hos en familj i Nynäshamn, Irokko hamnade hos familjen Bolander i Handen, Iramon hamnade hos familjen Lindkvist i Kiruna och Izmir hos familjen Eriksson i Älvsjö

1973      Återvaldes som ledamot till avdelningsstyrelsen. Fortsatte som sekreterare i korningskommittén. Blev ordförande i utställningskommittén och började göra research och skriva Boxerkrönika nr 1 för 1973, den vita. Deltog som AfB:s representant i SBK:s Korningskommittés samman träde

Pepsi fick sin andra valpkull efter CH Marions Orre. Det blev sex valpar, två tikar och fyra hanar. Rafaela "Happy" hamnade sedermera hos en familj i Degerfors, Reduette "Cora" hamnade sedermera hos en familj i Salem, Ramon hamnade hos amiljen Jansson på Sandemars Gods, Dalarö, Renault Noire "Rickie hamnade hos familjen Löwenhamn i Norsborg, Remy Martin "Martin" hamnade hos familjen Pernstig i Örebro och Royal Brandy "Conjac" hamnade hos familjen Nordén i Huddinge.

1974      Arbetade vidare i avdelningsstyrelse. Ordförande i utställningskommittén Sekreterare i korningskommittén. Ansvarig för registerverksamheten.Påbörjar research och framtagning av den Röda krönikan

Pepsi fick sin tredje kull efter Pepperoni Top-Topas. Det blev tre färgade hanar kvar. Colman Hawkins "Kålle" hamnade hos familjen Janzén i Husby, Charlie Parker "Sappo" hamnade hos familjen Eliasson i Bandhagen och Lester Young "Lester" hamnade hos familjen Bjelmhag i Huddinge

1975      Deltog som sekreterare i i korningskommittén. Ingick i redaktionskommittén för Boxerbladet. Ansvarig för registerkommittén. Fullföljde arbetet med den Röda krönikan som trycktes upp till julen

Pepsi fick sin fjärde valpkull med CH Witherford Paprika. Det blev tio valpar men jag behöll endast sex. Två tikar och fyra hanar. De här valparna fick en bedrövlig start. Samtidigt som svansarna kuperades blev Pepsis mjölk "giftig". Såren i svansarna blev infekterade. Det blev att sitta och handmata med Esbilac varannan timma dygnet runt, men istället för att öka i vikt, gick de ner i vikt och det tog en hel vecka att få utvecklingen att vända. En av tikarna Lady Day "lillan" vägde inte mer än 700 gram när hon var tre veckor. Den dagen fick hon äta själv den majzenavälling jag kokat till dem. På kvällen vägde hon 900 gram och det otroliga var att när hon var ett år var hon lika stor som sin syster. Hon var dessutom efter i den motoriska utvecklingen. Hon öppnade ögonen ett dygn efter sina syskon, hon hörde senare än sina syskon och hon stod inte på benen förrän två dagar efter de andra och då höll hon balansen med huvudet. Jojje tyckte att vi skulle ta bort henne redan nu, men jag ville ge henne en chans så vi behöll henne själva. Hon fick en skada på ryggmärgen när hon var 16 månader, vilket gjorde att hon blev lam i bakdelen en tid men återfick rörligheten så småningom. Hon blev dock aldrig helt återställd men levde trots allt tills hon blev nio och ett halvt år då hon inte längre kunde styra bakbensrörelserna efter två otroligt kalla vintrar, så vi blev tvungna att ta bort henne. Lillan var den första som dog i den kullen trots att starten var så knackig.

Den andra tiken, Bessie Smith, blev mer än elva år och hamnade sedermera hos familjen Öbohm i Stockholm, Earl Hines "Buck" hamnade hos en familj i Stockholm. Buck hade någon sett när han var i det närmaste tolv år. Jelly Roll M "Boffi" hamnade hos familjen Åman i Nora och blev tio år gammal, Sammy Price hamnade på Gotland och blev en bit över elva år och Art Tatum "Viktor" hamnade hos en familj i Älvsjö och blev nio och ett halvt år gammal. Något att tänka på för dom som tror att man inte ska hjälpa valpar att överleva!

1976      Var ansvarig för registerkommittén. Ingick i redaktionskommittén för Boxerbladet. Påbörjade framtagningen av den blåa Boxerkrönikan

1977      Var ansvarig för registerkommittén. Ingick i redaktionskommittén för Boxerbladet. Fortsatte framtagningen av den blå Boxerkrönikan

Erhöll Guldboxer nr 4 för förtjänstfullt arbete med den röda krönikan

1978-79      Av personliga skäl gjorde jag ett uppehåll i boxerverksamheten och blir en vanlig hundägare. Överlämnade mitt arbete med den blå Boxerkrönikan till en kommitté. De avslutade så småningom boken, men tyvärr inte på det sätt jag hade tänkt mig

På vintern 1978-79 börjar Pepsi bli lite knackig. Hon älskade att spåra och på vårkanten la jag ett spår åt henne. En glad och förväntansfull gammal Pepsi struttade iväg i spåret och hittade sin apportpinne - till stor lycka. Det blev hennes sista spår. Pepsi dog den 1 augusti 1979, 11 år gammal.

Lillan fick nu ta hand om sig själv. Denna lilla boxertjej hade man ansett vara ett våp som inte vågade göra något på egen hand, men hennes mamma lät henne aldrig upptäcka världen. Nu när hon var ensam måste hon ta tag i alla problem själv och på mycket kort tid blev hon en tuff boxertjej som verkligen (trots sin ryggskada) stod på sig. Vi hade en boxertik som hette Tina som bodde hos familjen Pewe, en granne till oss. Det var en mycket tuff dam (Korad +2) som t o m försökte sätta mig på köksbordet, fast det lyckades hon inte med. Denna boxertik blev nu Lillans bästa kompis. De formligen hat-älskade varandra. Varje gång de träffades måste de först ha en liten uppgörelse och sedan lekte de och var världens kompisar. Vi bytte hundar ibland. När jag var borta var Lillan hos Tina och när Pewes var borta var Tina hos oss. I mer än fem år sällskapade dessa tikar. När Lillan dog 1985 sörjde Tina henne så hårt att hon fick utslag över hela kroppen.

1980      Invaldes återigen i avdelningsstyrelsen. Blev utsedd till avelsrådets sekreterare. Ingick i korningskommittén tillsammans med Sören Tiback, Tage Liifv och Helge Randa. Kommittén påbörjade en test av Anders Hallgrens mentala intervjutest med förbluffande bra resultat (se Boxerbladet nr 3 1985) Praktiska problem gjorde testet omöjligt att genomföra i större skala för uppfödarna

1981      Ledamot i avdelningsstyrelsen.Sekreterare i korningskommittén som bl a fortsatte arbetet med testet av Anders Hallgrens intervjutest. Avelsrådets sekreterare. Ansvarig för registerverksamheten. Ingick som sekreterare i organisationskommitt´en där vi utarbetade ett förslag till nya stadgar för en ny organisation för Svenska Boxerklubben. Förslaget godkändes av SBK på försök i fem år. Den organisationen är nu stadgefäst av SBK.  

Ingick som sekreterare i datakommittén tillsammans med Sören Tiback och Sven-Einar Holmsten för framtagning av ett förslag till da tabearbetning av SKK:s officiella tävlings- och testresultat till förmån för aveln (se Boxerbladet nr 1 1983). Remiss från SKK-SBK) SBK:S FS slängde som vanligt förslaget i papperspellen

Ingick i sjukdomskommittén som påbörjade en utredning av utbredningen av PA i Sverige (se Boxerbladet nr 1 1989)

Påbörjade research för Boxerpanorama nr 1, 1978-81

1982      Ledamot i avdelningsstyrelsen Sekreterare i korningskommittén

Avelsrådets sekreterare Sekreterare i organisationskommittén

Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan Sekreterare i datakommittén

Ansvarig för registerverksamheten Arbetar med Boxerpanorama nr 1

1983      Ledamot i avdelningsstyrelsen

Sekreterare i korningskommittén Avelsrådets sekreterare

Sekreterare i organisationskommittén Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan

Sekreterare i datakommittén Ansvarig för registerverksamheten

Arbetar vidare på Boxerpanorama nr 1

1984      Ledamot i avdelningsstyrelsen

Sekreterare i organisationskommittén Avelsrådets sekreterare

Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan Ansvarig för registerverksamheten

Boxerpanorama nr 1, 1978-81 skulle tryckas, men trots att de tidigare Krönikorna sålts och dragit in en massa pengar ansåg sig Boxer klubbens styrelse att man inte hade råd att trycka den. Det blev att själv stå 10 mandagar på Xerox och drog ljuskopior (500 av varje sida) för att Panoramat överhuvudtaget skulle kunna utges. Därav det dåliga trycket.

Arbetet på nästa utgåva påbörjades

Deltog i det första Boxerlägret i Ludvika med min gamla Lillan. Hade med mig min hemgjorda aperitif vilken gjorde stor succé.

1985      Avelsrådets sekreterare

Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan Ansvarig för registerverksamheten

Boxerpanorama 2, 1982-84 slutffördes, trycktes och utgavs

Var tvungen att ta bort Lillan. Hon kunde inte behärska bakbensrörelserna på grund av sin skada i unga år och den muskelförtvining som uppstod efter två mycket kalla vintrar. Hon blev 9,5 år och efterlämnade ett stort tomrum. Jag jobbade fyra hela dagar i veckan och det verkade omöjligt att skaffa en ny valp - men med goda grannars hjälp ordnade det sig. Familjen Pewe ställde upp och vi åkte till Linköping och tittade på valpar.

Inköpte Marions Qurie, Qurran. Det var en gul tik född den 18 mars 1985 efter Ch KORAD Engelaiz Amusement Man undan Marions Hegrun - årets snyggaste boxertik.

Qurran var en ljuvligt söt och go liten tik. Hela sin uppväxt växte hon proportionerligt och var lika vacker hela tiden. Hade aldrig haft en så snygg boxertik. Men hon var räddhågsen av sig. Allt nytt var hemskt och hon ville helst fly ifrån otäckheterna. Stackars liten. Visste inte då att hon hade hjärtfel och troligtvis var det väl så att när hon blev lite rädd började hjärtat flimra på ett otäckt vis med påföljd att rädslan förstorades och blev outhärdlig.

Nåväl jag märkte ju ganska snart att allt inte stod rätt till, men veterinärerna kunde inte hitta felet. Vi fick anpassa oss och leva det liv hon tålde med. Hon tyckte att det var kul att lära sig saker så vi träffade Eva Bodfäldt lite då och då för att få lite inspiration till träningen.

Qurran och jag deltog på Boxerlägret i Mölle by the See på hösten.

1986      Avelsrådets sekreterare

Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan Ansvarig för registerverksamheten

Insamling av resultat och research för Boxerpanorama nr 3, 1985 på börjades

Eftersom jag hade en känsla av att Qurran inte var fullt frisk inköpte jag Engelaiz Dehbora, Honey. Än en gång ställde familjen Pewe upp och hjälpte mig med valppassning.

Honey var en mörktigrerad tik född den 4 april 1986 fallen efter S&INT U CH S L CH KORAD Count On Barro undan INT CH NV-83 KORAD Camsail Rising Lark. De var 8 syskon varav 3 blev elithundar på bruks, tre blev utställningschampions och en fick sina tre cert. Sex testades på korning, fem blev korade.

Båda mina boxerflickor var intresserade av att lära sig saker så jag gick en tävlingslydnadskurs med Qurran och valpkurs med Honey för Eva Bodfält. Sedan deltog Honey och jag på Boxerlägret i Bokenäs.

1987      Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan

Ansvarig för registerverksamheten

Fortsatte arbetet med Boxerpanorama nr 3, 1985-87

Qurran dog i ett glädjeskutt på sakletningsträning den 4 maj. Hon blev bara 2 år gammal. Hon hade varit intagen fem dygn på Ulltuna Djusjukhus, men veterinärerna kunde inte hitta något fel på henne. Fick en klapp på axeln och ett "lycka till med din friska hund" när jag hämtade henne och så bara dör hon två månader senare. Det kändes bittert. Veterinärerna ansåg att hon dött av cirkulationsrubbning, troligtvis hjärtflimmer.

Dagen efter födde hennes mamma Marions Hegrun, en dotter, Marions Xenia, Bizzi, som jag inköpte. Pappa denna gång var en tysk import Ch Colombo von Babylon.

Tyvärr var inte heller hon något lyckokast. Hon gillade inte folk och blev rädd för saker och ting. Men istället för att fly - tog hon till tänderna.

Ställde ut Honey i Göteborg på pingsthelgen. Till min förvåning placerade hon sig fyra i Bästa Tikklassen, före sin mamma och före sin syster som båda var champions. Fick blodad tand och anmälde henne till tre utställningar när jag kom hem. Hon erhöll cert på alla tre, blev BIR på en och fick BIM och CACIB på den tredje.

Vi tävlade i lydnadsklass 1 på Västeråsutställningen på hösten, en tävling som jag sent ska glömma. Vi började med platsliggningen och tandvisningen och det gick ju bra. När vi sedan kom in på plan visade domaren vad vi fått på de momenten genom att vifta med domarspadarna som låg i en metallbox. Det där var spännande tyckte Honey för hon hade aldrig sett sådana spadar så på linförigheten och fria följet hade dessa spadar en stark dragning. Efter fria följet sa jag åt henne att gå och titta och det gjorde hon. Hon inspekterade lådan noggrannt och sedan var det ju meningen att hon skulle komma till mig - men icke. Jag ropade på henne först snällt och sedan lite mer irriterat. Men hon bara tittade på mig med den där retfulla blicken - att - där kan du stå du, jag har annat för mig! Till slut vände jag på klacken, gick tio meter varpå jag hörde tävlingsledaren fråga domaren om de skulle bryta nu - men domaren var full i skratt och svarade - låt dom vara. Jag kallade in och hon kom farande bakifrån som ett skållat troll varpå jag gjorde helt om halt. Sedan fick vi nior och tior på alla kvarvarande momenten och 162 poäng totalt, vilket är detsamma som ett första pris! Dessutom placerade hon sig trea i konkurrensen på utställningen.

Blev även godkänd i apellklassen på Sthlm Södra BK i november. Brrrrr fel årstid tyckte Honey!

1988      Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan

Ansvarig för registerverksamheten Boxerpanorama 3, 1985-87 utgavs

Ingick i redaktionskommittén för Boxerbladet

Tävlade i apellklass spår med Honey i början av april och blev uppflyttade till lägre klass.

Ställde ut henne i Alvesta några veckor senare där hon fick sitt championatmeriterande cert. Åkte till Göteborg på korning i maj där hon godkändes och blev Svensk UtställningsChampion.

Åkte runt på 6 av Boxerklubbens åtta utställningar och skrapade ihop tillräckligt med poäng så att vi vann Peggie Ceders Vandringspris en poäng före Ploys Lustans Lakej, Ploys Lucky Lips och Ploys Sophie Propp.

Erhöll ytterligare två 1:a pris i Lydnadsklass 1, blev LP1.

Tävlade i lägre klass spår så pass mycket att vi blev ÖLO-mästare i Bruks detta år.

Honey blev 3:a i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Honey placerade sig fyra på Riksmästerskapet i Lydnad och sexa på Boxervinnarutställningen i Ucklum

Deltog i Boxerlägret i Östa med Honey och lilla Bizzi

Tränade även Bizzi i lydnadsmomenten, men kom aldrig så långt. Hon var en annorlunda boxer på så vis att hon inte gillade folk. Hon hade dessutom problem med sina löp så vi kastrerade henne. Sedermera rök tikarna ihop och slogs vid en sakletningsövning och efter detta hade de svårt att fördra varandra. Omplacering blev ett måste, men det gällde att hitta ett hem för denna speciella boxerdam. Det tog ett år men trägen vinner och det lyckades till slut.

1989      Ingick i sjukdomskommittén i PA-frågan. Slutförde genomgången av presumtiva anlagsbärare vilket gav vid handen att ca 52 % av

Ansvarig för registerverksamheten Boxerpanorama 4, 1988 utgavs

Åkte till Göteborg och parade Honey med den nya importen Braxburn Argus. Den 9 maj födde hon 4 tecknade valpar. Det blev livmoderomvridning, kejsarsnitt och livmoderbristning på 12:e dygnet med kastrering som följd. Sedan gick såret upp på fjärde dygnet, ända in till bukhinnan, men det vara bara att tvätta och hålla rent och då läkte det innifrån på fjorton dagar - men ack så otäckt jag tyckte det var.

2 hanar och 2 tikar blev resultatet.

Av speciella skäl fick jag byta kennelnamn till Innovation’s.

Den ena hanen svimmade vid öronmärkningen så den behöll jag själv. Det var Innovation’s A Taste of Honey, sedermera elithund i spår, högreklasshund i sök och tävlade i lydnadsklass 3. Tyvärr fick han Erlichios när han var fem år. Han fick gå i 1,5 år innan veterinärerna kom på vari hans problem bestod och då hade han blivit så skadad i hjärnan så att han ibland inte förstod vad jag ville att han skulle göra. Det verkade som om associationsbanorna i hjärnan bröts ibland. Spårupptags-rutan och sakletnings-rutan blev för honom likadana och han visste inte vad som var vad längre. Det var beklämmande att se hans vilsenhet. Min snälla gulliga duktiga Tasty kunde inte jobba mer. Det var en fruktansvärd tragedi för honom och för mig. Sjukdomen kom och gick, men han blev aldrig sig själv igen. Tasty dog på sin 10-årsdag.

Den andra hanen var Innovation’s A Jolly Good Honey, Tarras, som hamnade hos Ingvar och Ulla Sand. Tarras blev räddningshund. Han markerade med skall i ruinerna och med rulle i skogen. Tarras, blev 11 år sånär som på en vecka.

Den ena tiken var Innovation’s A Happy Honey som hamnade hos Renée Anstrin och blev ÖLO-Mästare i Lydnad 1991. Happy blev 8,5 år gammal. Matte Renees föräldrar ville gärna ta hand om Bizzi och det fick dom gärna göra. Bizzi blev familjens lilla prinsessa och levde till hon blev 9,5 år.

Den andra tiken var Innovation’s A Honeysuckle Rosanna, Rossi, som hamnade hos familjen Takahashi. Rossi ställdes ut en gång i juniorklass på Boxerklubbens utställning 1990 och trots att hon var murris och hade lång svans placerade sig trea i Bästa tikklassen, efter sin moster SUCH Engelaiz Daniella och sin kusin SUCH Engelaiz Isabella för en holländsk domare. Rossi blev sedermera mamma till 8 härliga boxervalpar om vilka jag ska berätta senare. Hon blev 10 år och 10 månader gammal.

Honey tävlade i Lägre klass spår och blev uppflyttad till Högre klass den 23 september i Uppsala.

Tränade sök med Honey. Hon var skallhund och vi tävlade i Lägre klass i Järfälla, Norrtälje och i Bro-Håbo. Vi blev godkända men ej uppflyttade, men jag var ändå nöjd eftersom några bruksbesserwisser inkompetensförklarat både mig och Honey och menade att vi var helt olämpliga för att träna sök. Dom hade schäfer och rottweiler själva och begrep inte hur en glad och social boxer fungerade.

Honey deltog även i Engelaiz D-Team vid MÖLO:s första Lydnadscup. Laget placerade sig på 2:a plats med 9,2 p i genomsnittspoäng för hela gänget.

Honey blev femma i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Honey kom fyra på Riksmästerskapet i lydnad och trea på Boxervinnarutställningen i Ludvika

Deltog i Boxerlägret i Herrevadsfallet med Honey och Tasty

1990      Honey erhöll även ett 1:a pris i lydnadsklass 2 detta år.

Tävlade Sök med Honey i Väsby och på Stockholmsavdelningen i mars månad. Hon skadade ryggen på en av tävlingarna och vi kunde inte fortsätta med söket. Veterinären kunde inte hitta felet då, men fem år senare röntgade vi hela ryggen och då uppenbarades det att hon hade en kota för mycket. Den satt närmast bäckenet och var endast 2/3 så stor som en normal kota. Vi tävlade emellertid Högre klass spår till hösten och då blev hon uppflyttad till Elitklass i hällande regn i Katrineholm.

Vi fick ihop så pass mycket poäng att vi än en gång blev ÖLO-mästare i Bruks detta år

Honey deltog återigen i Mölo-kannan i Engelaiz D-Team som vann!

Honey blev fyra i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Började tävla med Tasty i Apellklass spår och blev uppflyttade till Lägre klass.

Gick en kurs i Sök med Tasty för Hans Hongelin. Till skillnad mot Honey blev han rullhund. Tasty var en fantastiskt mysig hund att jobba med. Alltid glad och på gott humör. Han var med på allt, lärde sig snabbt och tyckte att allting var jättekul.

1991      Tävlade i Elitklass för första gången med Honey.

Detta skedde på påsksmällen i Norrköping. Det var några minusgrader på morgonen och is på planerna. Morgonen inleddes med platsliggning. Alla dagens tävlande hundar, 50 stycken, låg bredvid varandra utmed skogsbrynet på deras stora plan! Vilken syn! En satte sig upp, gissa vem. Men jag förstår henne. Det var kallt på plan och is under magen. Spåret gick kanonbra, 10+10. På sakletningen nollades vi trots tre (av tre) upphittade och avlämnade föremål. Domarna tyckte att hon sprang för mycket. På lydnadsplan spelade hon Allan med matte och framkallade en hel del munterhet hos de omkringstående. Ex. vid framåtsändandet "hälsade" hon på gruppen genom att vifta till på hela rumpan (hon hade ingen svans) precis när hon passerade gruppen. På metallapporteringen tog hon sats och dödade den först med tassarna, sedan tog hon tag i den och svingade den upp i luften några gånger innan hon kom in och lämnade av den som om ingenting hade hänt. Hon gjorde nästan likadant med den tunga apporten och domarna - ett par äldre gentlemen - drog på mungiporna. Sedan rann hon tiomässigt över stegen och domarna uttryckte att dom tyckte att hon var mycket charmig och speciell. Men de ville inte ge några charmpoäng. Vi blev godkända med god marginal, mer var det inte med det. Hon tävlade två gånger till i Elitklass spår, sista gången avstod vi från krypet och hoppet men fick ändå ihop 500 poäng.

Honey fick mer och mer problem med ryggen och fick gå i pension när det gällde brukset.

Honey fick ihop 15 poäng till Forrester Johnssons Minnespris och vi placerade oss tvåa efter brorsan Engelaiz Derik, men före den andra brorsan Engelaiz Dusty.

Tävlade Sök med Tasty redan i februari. Det hade kommit tio cm snö på natten och det var fem minusgrader. Fick en 9:a på söket (fick avdrag för att han åt lite snö på påviset till den tredje figuranten). På platsliggningen var han så smart att han, utan att lyfta armbågen från marken, vek in vänster framtass så att den höjde upp bröstkorgen ifrån snön! Sedan var det full rulle på budföringen till en mottagare som stod där stel som en pinne och som inte ville ha någon som helst kontakt med honom, varför han återvände till mig utan att sätta sig hos mottagaren. Sedan skulle vi gå lydnad på en isgata med tio cm nysnö ovanpå. Tog man ett steg framåt - gled man två steg bakåt, så det gick inte bra, men vi blev i alla fall godkända.

Frampå hösten tävlade vi återigen i Lägre klass sök och blev uppflyttade till Högre klass. En månad senare tävlade vi Lägre klass spår och blev uppflyttade med råge (505,5 p) till Högre klass. Tasty tävlade även i lydnadsklass 1 och erhöll ett 1:a pris.

Tasty blev ÖLO-mästare i Bruks detta år.

Tasty placerade sig sexa i tävlingen om Forrester Johnsons Minnespris

Tasty var med i Rubinno-Mix teamet som placerade sig tvåa i Mölo-kannan.

Syster Innovation’s Happy Honey med matte Renée Anstrin blev ÖLO-Mästare i Lydnad

Den 14 juni födde den andra systern Rossi en kull på åtta valpar efter SUCH KORAD Berox Faust. Valpningen gick bra. Det blev 6 hanar och 2 tikar. Fyra gula och fyra tigrerade.

Alla valparna gick valpkurs och en del av dem tävlingslydnadskurs för Eva Bodfält eller hennes adept Eva Larsson. Belker gick kurser i Gislaved. Kul tyckte både jag och mattar/hussar.

Sex av dem deltog på en MUH-test på Lidingö och där syntes det vilka av dem som var ensamhundar och vilka som ingick i en hund-flock. De senare hade sista veckan innan testet haft uppgörelser med sina flockkompisar och var inte lika harmoniska som ensam-hundarna, som i sin tur levde i familjer med halvvuxna barn och som lekte vilda lekar där hundarna fick vara med. Satte en del ??? för värdet av det testet.

Bland hanarna fanns Innovation’s Be A Golden Baron som blev både Bevaknings- och Räddningshund i Hemvärnet och deltog i alla mina läger och weekendskurser.

Innovation’s Be A True Belker vann UtställningsCertifikat för Pat Withers och tävlade apellsök. Han deltog på Boxerlägret i Ånnaboda.

Innovation’s Be A Great Bernhard blev kvar hos mig och blev elithund både i spår och sök. Han blev ÖLO-mästare i bruks 1993, 1994, 1995 och ÖLO-mästare i lydnad 1993 och 1998.

Vi var naturligtvis med på alla läger och träningsweekender.

Av tikarna tävlade Innovation’s Be A Happy Bess i Lydnadsklass och i apellklass sök med uppflyttning som resultat. Hon blev ÖLO-Mästare i Lydnad 1995, Hon var med i vinnade lag på Mölo-kannan 1992 och deltog på Boxerlägret och på mina anordnade läger och weekender

Innovation’s Be A Strong Banzai deltog på Boxerlägret, i min träningsweekend i ruinstade i Rosersberg med Anita Mellin och mitt sökläger med Anita Mellin och Bjarne Isachsen

Innovation’s Be A Brave Bushi tränade sök med oss andra boxerfans i Stockholm.

Be A Honest Baloo köptes av Renee som hade moster Innovation’s Happy Honey. Han blev omplacerad och försvann ut på ett säteri där han levde sina dagar bland femtiotvå hästar och ett antal andra hundar.

Banzai blev njursjuk och dog hastigt i april 2000. Baloo dog hösten 2000 antagligen av hjärtproblem. Alla andra lever så vitt jag vet den 24 februari 2001.

Fyra av dessa valpar deltog i Östra Lokalområdets jubileumsutställning 2001, drygt tio år gamla. Det var Baron, Bushi, Happy och Bernie. Tyvärr kunde inte Belker delta. Synd tycker jag. Deras berättelser återfinns på ÖLO:s hemsida www:olo.boxerklubben.nu

Deltog i Boxerlägret i Hökensås med två vuxna och tre valpar. Körde spår med dem alla.

1992      Tasty fullföljde sju tävlingar i Sök i Högre klassen.

Men vi lyckades inte bli uppflyttade oftast fattades en ¼-poäng på söket och det kändes inte så kul. Tävlade Högre klass spår i hällande regn den 13 juni i Sandviken och blev tvåa av 16 ekipage (varav 13 var schäfer) och blev uppflyttade till Elitklass

Tasty blev återigen ÖLO-mästare i bruks

Tasty placerade sig femma i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Tasty deltog återigen i Rubinno-Mix teamet vid MÖLO-kannan där vi vann!

Tävlade med Bernie i apellklass på hans ettårsdag den 14 juni. Han sprang och hälsade på domarna på budföringen så vi missade uppflyttningen med fem poäng. Försökte ytterligare 3 gånger men lyckades inte få ihop till uppflyttningen. Hade otur med att hundar gick (sprang) upp på platsliggningen så han blev osäker och om han inte följde efter springande hund, satte han sig upp. Detta gick över så småningom, efter mycken träning.

Deltog i Boxerlägret i Hökensås och tränade sök med Tasty och spår med Bernie och Honey

Anordnade ett weekendläger med sök för Bjarne Isachsen och Anita Mellin för valpköpare och andra intressenter i november, Baron, Banzai, Bernie, Tasty, Tarras och Happy Bess deltog

1993      Ansvarig för Boxerlägret i Ånnaboda där sju Innovationshundar av tolv deltog. Sex körde sök och en spår.

Tävlade Elitklass spår med Tasty och blev godkänd. Försökte ytterligare sju gånger att bli uppflyttad ur Högre klass Sök, men lyckades ej. I Enköping fick vi t o m en 10:a på söket - Vilken känsla! Och ändå räckte poängen på lydnaden inte till. Det var is på marken och stark blåst så något läggande och kryp blev det inte. Brrrr.

Tasty deltog i vinnande lag - 0-åttorna - vid årets Mölo-kanna

Tasty placerade sig återigen sexa i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Tävlade apellsök med Bernie och blev uppflyttad till Lägre klass. Tävlade fyra gånger i Lägre klass Spår och blev uppflyttad till Högre klass. Tävlade även Lägre klass sök men bara två gånger innan vi blev uppflyttade till Högre klass.

Tävlade även Lydnadsklass 1 med Bernie. Han vann alla tre gångerna, blev bästa lydnadshund alla klasser på Lidingö och erhöll titeln LP1.

Bernie blev tvåa i bruks på Riksmästerskapet i Ånnaboda

Bernie blev tvåa i lydnad på Riksmästerskapet i Ånnaboda

Bernie blev ÖLO-Mästare i Bruks

Bernie blir ÖLO-Mästare i Lydnad

Bernie placerade sig fyra i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Deltog i Strängnäslägret med Bernie

Anordnade återigen ett weekendläger i sök för valpköpare och andra intressenter

1994       Ansvarig för Boxerlägret i Ånnaboda

Prövar att starta i elitspåret med Tasty, men bryter. Tasty kan plötsligt inte ta upp spåret i rutan. Det verkar som om han inte vet vad jag vill att han ska göra. Det visade sig sedermera att han hade erlichios och att han haft det så länge att det skadat hjärnans associationsbanor så att han plötsligt inte kan koppla ihop signaler med önskade beteenden. På sista tävlingen skrev domaren: hunden förstår inte....

Tävlade dock sök ett par gånger under året och själva söket gick ju bra, men på sakletningen var det samma visa igen - han blev osäker. Enligt domarna markerade han alla apporterna, men ville inte ta upp någon. Hade börjat träna vittringsapportering för lydnadsklass 3 och det blev väl kortslutning igen. Tasty pensionerades från brukset.

Tasty deltog ändå återigen i 0-åttornas lag i Mölokannan. Denna gång kom laget trea.

Blev uppflyttad till Elitklass i spår i Roslagen med Bernie. Tävlade i Elitklassen i Avesta för första gången. Blev även uppflyttad till Elitklass i sök i Märsta på hösten. Vann lydnadsklass 2 i Knivsta. Erhöll ett förstapris

Deltog i Bjarne och Anitas Finstaläger med Bernie och Tasty

Än en gång blev Bernie ÖLO-Mästare i bruks

Bernie placerade sig trea i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

1995      Börjar tävla i lydnadsklass 2 med Tasty. Han fick ett 1:a pris och vann klassen i Knivsta.

Deltog i Bjarnes och Anitas läger i Finsta med Bernie

Tasty och Bernie samt Happy Bess med matte Anita ingick i vinnande TEAM INNOVATION i MÖLO-kannan detta år

Tävlade i Elitklass spår med Bernie och erhöll certpoäng (554p) i Borlänge. Tävlar Sök i Elitklass för första gången i Botkyrka. Fick 7,5 poäng på söket, men missade ett föremål på sakletningen och lydnaden räckte inte heller till certpoäng. Tävlade Elitsök ytterligare två gånger med 9:or på söket som resultat.

Tävlar med Bernie i Lydnadsklass 2 och erhåller 2 förstapris och erhåller titeln LP2

Bernie blev ÖLO-Mästare i bruks för tredje året i rad.

Bernies syster Innovation’s Happy Bess blev ÖLO-Mästarinna i Lydnad

Bernie placerade sig återigen trea i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Deltog i Boxerlägret på Väddö med Bernie

1996      Får en ny höftled inopererad i april, men redan i september är jag igång igen.

Tävlar tre gånger i Elitspår med Bernie, men lyckas aldrig helt. Som vanligt leder vi efter specialen, men han börjar tveka på hoppet och krypet och han får vila från brukset. Undersöker hela hunden och upptäcker att även han har erlichios. Han får vibramycin i tre omgångar innan han blev någorlunda bra.

Bernie placerar sig fyra i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Tasty vinner än en gång Lydnadsklass 2 i Knivsta och erhåller ett första pris.

Hittar en stor tumör på bäckenbotten på Honey. När hon så småningom börjar markera mot hanarna får hon somna in. Honey blev 10,5 år gammal.

Lånade Innovation’s Happy Bess för TEAM INNOVATION på MÖLO-kannan. Gick med henne själv. Fick 9,54 poäng i genomsnitt med henne. Lånade ut Tasty till Ann Dardai som aldrig hade tävlat förr med påföljd att Tasty inte klarade av att göra de tre svåra tillvalsmomenten så slutpoängen för dem blev bara 6,0. Bernie och jag fick 8,83 poäng i genomsnitt, men vi förlorade med endast fem poäng till Team Ringside och kom tvåa.

Hämtar en ny valp ifrån Marlene, Engelaiz Winnie White Socks som på håll är släkt med Honey. Det är en tigrerad murristik född den 9 september 1996 fallen efter Norwatch Sunhawk Shannon undan SUCH KORAD Camsail Dancing Fire. En mycket social, nyfiken boxertjej med mycket spring i benen.

Deltog i Boxerlägret på Väddö

1997      På höstkanten tävlade jag elitspår med Bernie i Gnesta.

Erhöll certpoäng och låg endast tre poäng ifrån cert. Det var i Gnesta. Hade han inte gått bakspår på påsläppet hade vi vunnit. Där tappade vi 21 poäng. Det började med att han gick åt rätt håll, men ändrade sig i sista minuten (antagligen stannade jag upp och gav honom en felaktig signal, lätt gjort i ren nervositet). Plockade alla apporterna. Fick 9,5 poäng på sakletningen och tillräckligt med poäng på lydnaden för certpoäng. Surt sa räven………….

Happy får sex valpar den 4 mars efter Norwatch Sunhawk Shannon. Det blev 5 hanar och en tik. Jag sparade inget själv denna gång. Tiken Cikoria, Selma hamnade hos familjen Lindgren i Kårsta, Chivas Regal, Bertil, hamnade hos familjen Hansen i Stockholm, Charlie Brown, hamnade hos familjen Rydberg i Bandhagen, Coshise Warpaint hamnade hos familjen Öholm i Norsborg, Cyberman, Stene, hamnade hos familjen Jibbefors i Ösmo och Cassaj, Caj, hamnade hos Lotta Stenström och Jörgen i Karlskrona. Han är handikappdagisets kelgris nummer ett.

Tävlade lydnadsklass tre med Tasty som erhåller ett tredje pris. Han förstår inte vad jag vill att han ska göra.

Åkte till Göteborg i oktober på MUH-test. Hela Winnies kull på åtta individer var med och de uppförde sig riktigt trevligt allihop.

Deltog på Boxerlägret på Väddö med Winnie

1998      Tävlade tre gånger i spår med Bernie under våren. Godkända blev vi men inte mer.

På dessa resultat placerade vi oss ändå trea i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Bernie vann Diddi Bogfeldts vandringspris på Solna-Sundbybergs Brukshundklubb- Priset gavs till Bästa hund med högsta poäng på 6 moment i lydnadsklass och lika många i brukslydnaden samt på specialen

Bernie börjar få problem med ryggen, spondylos, och vänster knä. Veterinären anser att det är korsbandet i knät som börjar ta stryk. Förutfattade meningar om boxerknän? Bernie pensioneras från brukset.

År 2000 gick vi till en annan veterinär som konstaterar att det är menisken som är skadad. Han opererar bort denna. Man blir verkligen frustrerad. Bernie har gått tre år med en trasig menisk helt i onödan! Nu mår han mycket bättre, men muskulaturen kan ju aldrig återhämta sig efter detta. När jag skriver detta blir han 10,5 år inom en snar framtid och mår som en prins när vi lufsar runt i skogen här i Skåne. Han vill fortfarande jobba och får gå ett litet spår ibland och göra lite konster på lydnadsplan. Ränderna går aldrig ur.

Tävlade lydnadsklass 2 och 3 med Bernie. Han fick ett till 1:a pris i lydnadsklass 2. I lydnadsklass 3 stoppade jag honom för tidigt på rutan så han lade sig utanför. Trots detta fick vi ihop 239,5 p och en femma på rutan hade räckt till ett första pris. Förargligt, men tävlingsnerverna blir inte bättre med åren!

Bernie blev ÖLO-Mästare i Lydnad

Tävlade apellklass med Winnie. I Märsta vann vi med 285,25 poäng.

Tävlade Lägre klass spår och blev uppflyttad med 513,5 poäng.

Tävlade Högre klass spår och blev godkänd med 473,75 poäng.

Deltog på korning och blev godkänd med 221 poäng. Nerdragen kom på temperament - mycket livlig, på jaktkamplusten - mycket stor, på dådkraften - stor och endast en +2 på nerverna. Hon har mycket i sig den flickan.

Kom tvåa i spårhundsgruppen på Boxer-SM:et med Winnie trots att hon gick upp på platsliggningen (-50 poäng) vann vi lägre klassen på 505 poäng. Spårklassen vanns av Winnies brorsa och trea kom syrran.

Winnie fick akut erlichios med mycket hög feber. Hon fick Vibramycindropp och återhämtade sig snabbt

Deltog ändå på Boxerlägret i Kosta

Winnie placerade sig femma i tävlingen om Forrester Johnssons Minnespris

Winnie blev ÖLO-Mästare i Bruks detta år

Winnie vann Solna-Sundbybergs Vandringspris till Bästa Apellklasshund

Winnie fick en kull valpar den 15 december efter SUCH KORAD Heidalens Bobby. En stor hane på 750 gram kom med rumpan först och fastnade så att han skadade livmodern så illa att vi blev tvungna att ta bort den. Tre hanar och fyra tikar blev resultatet. Jag behöll en av tikarna, Innovation’s Dixie Queen, och placerade två av de andra tikarna på halvt fodervärdsavtal.

1999      Valparna levererades i mitten av februari

Ordnade valpträning för alla valpar som bodde i Stockholm.

Åkte till Göteborg och kollade på Winnies syskon när de korades. Alla godkändes på mentaltesten och genomsnittspoängen för hela kullen - åtta avkommor - blev 202,5 poäng!!!

Tränade Winnie för start i Boxer-SM, men tre dagar före SM-et blir hon ormbiten och allt tävlande var slut för detta år

Deltog i Boxerlägret trots allt

Påbörjade research av Svensk Boxerhistoria från 1907

2000      Sex av Winnies valpar röntgades med godkänt resultat på höfter och knän

Placerade ut Dixie hos familjen Sundelin

Anordnade sökweekend med Hasse Hongelin för valparna

Sex av valparna deltog även på ett MUH-test med bra resultat

Fortsatte med Boxerhistorien. Beslutade dela upp den i tre delar, en verbal version, ett kalendarie (framstående boxer år från år) och ett register i excel, som kan läggas på en cd-skiva och biläggas ev. bok eller kan säljas separat. Hann till år 1949 innan jag flyttade till Skåne

Winnie blev SM-Mästare i Sök

Flyttade till Skåne den 28 juni

Tävlade lydnadsklass 2 i Tollarp och erhöll 178,5 poäng och placering 2

Tävlade ett antal gånger i högre klass spår och en gång i lägre klass sök med Winnie, men lyckades inte bli uppflyttad

Deltog i Boxerlägret och det gjorde även fyra av Winnies barn nämligen Dixie, Dizzie, Isa och Bonnie och alla visade framtassarna och imponerade på sina resp instruktörer