En sentida avkomling till urboxern. DK&NUCh Ariolos Katja född 1962

Året innan hade emellertid hovjuvelerare K Andersson, Stockholm, importerat Lord v Angertor (e Rigo v Angertor u Mirzl v Angertor) som fick 1:a ökl och hederspris, och samtidigt utdelades 1 ökl åt disponent Axel Rosins, Stockholm, från herr Lorenz Maier i München importerade gule King (Pascha). Samma ägare importerade tiken Alla v Angertor (e Rigo v Angertor u Alla Dauer), som på utställningen i Stockholm 1909 fick 2:a ökl. Hon angavs vara gul med svarta tecken; förmodligen var hon vad man numera kallar tigrerad.

Den första svenskuppfödda boxertiken Fenta utställdes i Stockholm 1910, en Alla v Angertordotter e King (Pascha) ägd av den store boxerentusiasten Gustaf Åström, Lidingö; hon erövrade ett 1:a ökl. 1911 fick hon 1 ökl, 1 skl och hederspris. Herr Åström importerade även Remos v Stolzenfels (e Harras v Burglehn Stolzenfels u Gräfin Rita v Stolzenfels) som på utställning erhöll 1 ukl och 1 ökl. Under den närmast följande tiden importerades en hel rad hundar från den kända kenneln von Blankenburg, bl a de tre helbröderna Heinz (sadelmakare Christensén Trelleborg) Milo II (disponent Ernst Egrell, Skövde) och Bobby v Blankenburg (f d länspolis Carl Borgh, Hälsingborg). Ingen av dessa tre satte några spår i aveln. Detta var däremot fallet med Direktör Åströms Milo v Blankenburg som hade samma moder som de föregående, men Rex II v Kynast-Burg-Blankenburg som fader. Samma ägares import Dolla v Buchow, dotter till den berömde Ch Zolo v d Elbe, erövrade 1919 i Stockholm på Kennelklubbens utställning 1:a ökl, 1:a skl och hederspris. Före hitkomsten hade hon i Tyskland lämnat en kull valpar efter den förnäme Ch Othello v Dom, och en tik ur denna kull, Biene v Blankenburg, kom också hit och visades med framgång på utställningar i Stockholm. Även Ch Othello v Dom, en inavelsprodukt på en av rasens stöttepelare, Ch Rolf v Vogelsberg , importerades år 1916 av Direktör Gustaf Åström och övergick sedermera i bankdirektör M Philipssons ägo. Othello ansågs vara den av de bästa hanhundarna vi fått in i Sverige och fick en viss betydelse vid vår boxeravels grundläggande. Hans son med Ch Isolde v Stolzenfels, Holmgårds Box II, parades med sin halvsyster e Othello, Silwos Gündel, som ägdes av agronom Nils Boman. Resultatet av denna halvsyskonparning bildade en del av grundstommen i Bomans utmärkta boxerkennel Agricola. Jämsides med denna kombination drog Boman fram en andra linje genom att sammanföra Ch Frohgunde v Marienhof (en dotter till Ch Maiers Blitz) med den i Norge uppfödde Pyramus, en segerrik son till den berömda Ch Satan Fortuna (Bygdö Sultan). Denna sistnämnda linje lämnade mycket goda hundar bland vilka särskilt märktes Box Agricola, en exteriör- och avelshund av stora mått enligt dåtida uppfattning. Dessa blodslinjer, alltså dels från Ch Maiers Blitz och dels från Ch Rolf v Vogelsberg, konsoliderade han ytterligare genom att sammanföra Box-Agricola med Silwos Gretchen. Denna kombination blev lyckad. En av de bästa avkomlingarna var Ch Thetis-Agricola, som gick segrande fram på åtskilliga utställningar. Bomans avel präglades av även i fortsättningen av stort intresse och en imponerande kunnighet.

En annan tidig uppfödning som har producerat ett antal mycket framstående brukshundar är kennel av Boxerbo, vars innehavare Herr A E Lundgren, Anneberg, började sin avel redan på 1920-talet och alltjämt fortsätter den (1955). Lundgrens avelsmaterial kom huvudsakligen från Bomans Agricola-kennel. Bland hundar som fört aveln framåt måste grosshandlare Gustaf Bongs, Västra Nöbbelöv, Pascha (e Milo v Blankenburg u Biene v Blankenberg) nämnas. Denne var stationerad i Skåne och användes flitigt som avelshund i södra Sverige, i synnerhet av kennlarna av Christensen, Trälleborg och av Lillbo f d länspolis Carl Borgh, Hälsingborg, som var imponerande.

En förnäm import år 1919 var Sieger Rino v d Elbe, som även han togs in av Direktör Åström. Tyvärr var han redan vid ankomsten hit åldrad, varför han inte fick den betydelse för den svenska aveln som man hoppats och väntat efter hans stora framgångar som avelshund i Tyskland. Vidare måste nämnas Ch Silwos Buster II (e Marks u Meta-Agricola). Buster II användes rätt mycket i mellersta Sverige, men hans spår i aveln synes ha utplånats.

1929 uppträdde den svenskfödda tigrerade boxern Ch Buster (e Bob u Peggy av Lillbo) på arenan. Kennel Rocco, notarie Einar och Erna Palmgren, Ålsten, sammanförde honom med sin tik Ch Raya. I denna kombination fick åtminstone en av avkomlingarna en viss betydelse, nämligen Rocco Isa, som blev stammoder till Kanholmens kennel (förste polisassistent G Schreiber). Hon sammanfördes två gånger med Ch Fels v d Teck. Resultatet blev i första kullen två champions, Ch Kanholmens Sirocco och Ch Kanholmens Sonny, och i andra kullen Ch Kanholmens Thisbe. Den sistnämnda blev stamtik till Österlids kennel, till vilken det finns anledning att återkomma senare.

SUCh Kickan

SUCh Buster

1930 kom importen Rietz-Fritz v Gerhardsbrunnen (e Flock v Zenith u Asta v Gerhardsbrunnen). Den nyssnämnda Ch Raya blev tillförd denna hund: resultatet blev bl a Ch Rocco Robin och Ch Rocco Rochen. Ch Rocco Robin lämnade bl a den typiska och välbyggda tiken Ch Kickan.

I början av 1930-talet importerades Ch Fels v d Teck av lantbrukare Axel Jakobsson, Ekerö. På Svenska Kennelklubbens utställning 1935 i Stockholm utställdes han bl a i avelsklass med nitton avkomlingar, alla med ett par undantag första pristagare i ungdoms- ell öppen klass. Detta var en sensation på boxerfronten som lovade gott för framtiden, fastän löftena inte infriats riktigt så som man hoppats, i synnerhet inte i andra generationen. Hans avkomlingar förlorade nämligen snart sin ungdoms ädelhet - deras huvuden blev mycket grova med bulliga kinder.

Fels-dottern Rikomps Felsie		Ch Fels v d Teck

De hundar för vilka hittills redogjorts kan sägas ha bildat den första epoken i boxerns historia i Sverige.

Den andra epoken karaktäriseras i vårt land, lika mycket som i rasens moderland Tyskland, i England och USA samt i Norge, Danmark och Finland, genom den så gott som fullständiga dominansen av en enda avelshund:

Internationell Champion Sieger Sigurd v Dom

Internationell Champion Sieger Lustig v Dom.

Lustig

Lustig

INT Ch Sgr Lustig v Dom, en sonson till INT Ch Sgr Sigurd v Dom, har betytt mycket för boxeraveln både i Europa och USA. Bl a är de båda kennlarna Axon och Roland uppbyggda på Sigurd v Dom-blod.

Xerxes v Dom åter blev fader till den berömde INT Ch Sieger Dorian v Marienhof, som spelat en stor roll i Amerikas boxeravel. Sigurds blod infördes i Sverige 1935 genom Marmons Harro, ägare Rolands kennel. Harro var fallen efter Zorn v Dom undan Andl v Dom, som var Sigurds dotter och alltså halvsyster till Zorn. Exteriört var Harro av hög klass, men eftersom hans bett förstörts av valpsjuka blev han aldrig utställd. Genom sin förtätande blodföring från Sigurd blev han emellertid en mycket värdefull avelshund. Han blev en av de båda stamfäderna till Axons kennel, Lantbrukare Axel Mårtensson, Hököpinge och Rolands kennel. Bland avkomman kan nämnas Axons Amiral, modern hette Axons Ritzie e Kärrstorps Dictator, som var dotterson till Sigurd.

Kärrstorps Diktator

Axons Amiral

Efter att ha vunnit två certifikat i Sverige blev Axons Amiral exporterad till Norge och blev där en av rasens uppbyggande avelshundar. Harro sammanfördes bl a med den importerade DKUCh Fanni v Luisenblick som var dotter till Lustig v Dom. Förbindelsen resulterade i fyra utmärkta hundar Rolands Orkan, Rolands Only, Rolands Osva och Rolands Otti.

Dotter och mor

Rolands Ottie

DK Ch Fanni v Luisenblick

Sigurds blod kom vidare in i svenska boxerstammen genom SFUCh Wotan v Isebeck och Baste v Elbufer. Wotan var son till Athos v Dom, en kullbror till den nyssnämnde Andl v Dom, och Wotans mor USCh Venus v Isebeck var också en dotter till Sigurd.

Baste var son till Internationell champion Sieger Lustig v Dom och modern var Weltsiegerin Thea von Isebeck, en dotter till Iwein v Dom och alltså halvsyster till Sigurd.

Wotan användes rätt litet i aveln men har dock lämnat en remarkabel tik, Kärrstorps Sinta, vars moder var Kärrstorps Carolina undan SFUCh Holde v Karlshöhe, en dotter till Sigurd.

Kärrstorps Sinta

Ch Axons Fock

SFUCh Wotan v Isebeck

Under den korta tid som Baste, den andra av stamfäderna till Rolands kennel, verkade i Sverige innan han införlivades med den amerikanska storkenneln "of Barmere" lämnade han två kullar. I den ena med Marmons Glori, en dotter till Sgr Ajax v Gralsburg undan Edel v Schölerberg, låg bl a två blivande champions, Rolands Kadett och Rolands Kyras samt dessutom Rolands Kemal. I den andra kullen undan Marmons Friedel, en dotter till Sigurds kullbror Schack v Dom, fanns en tik, Rolands Laura, för vars betydelse i aveln skall närmare redogöras här nedan.

DKUCh Rolands Kadett

INT Ch Baste v Elbufer

Dansk Champion Rolands Kadett visade sig ha ett mycket stort avelsvärde. Med en kullsyster till ovannämnde Axons Amiral, Axons Amis, en något liten men mycket välbyggd tik, lämnade han sålunda en champion i vardera två på varandra följande kullar: i den första Ch Axons Dux, och i den andra Ch Axons Fock. Upprepande gånger togs kullar e Kadett och Fanni v Luisenblick, och ett antal av valparna blev certifikatvinnare. En, Rolands Kano, blev champion. I Stockholm hamnade hans son Rolands Ukás och lämnade där bl a de båda bröderna Borgöns Lord och Borgöns Pompe, vilken senare blev champion. Modern till dessa var en Fels v d Teck-dotter. Den kanske allra bästa kullen efter Kadett hade till moder den tidigare omtalade Ch Kanholmens Thisbe och omfattade åtta valpar. Detta var starten för Österlids kennel - så berömd före kuperingsförbudet 1947. Så gott som alla i den kullen var av certifikatkvalitet.

Även Kadetts bror, Ch Rolands Kyras, var fader till tre champions, Nordisk Ch Dolly II, Ch Hassan och Ch Boccaccio, fallen efter Rolands Yrsa, en sondotter till Kadett. Ch Hassan, för övrigt en utmärkt brukshund, blev i sin tur fader till Ch Laddie av Boxerbo.

Nordisk Champion Dolly II, en framstående tik, som var brorsdotter till Dansk Champion Rolands Kadett

För att återgå till den tidigare omnämnda Rolands Laura och hennes insats i aveln, består denna däri att hon med Marmons Harro fick sonen Ch Rolands Symftig. Denne i sin tur fick dottern Champion Gillis. Moder till denna var Ami e Kadetts kullbror Rolands Kemal u Rolands Impi, som var halvsyster till Kemal eftersom Marmons Glori var mor till båda. Ch Gillis tillfördes Ch Axons Fock; ur denna förbindelse kom fru Ruth Myrberg-Olssons bekante Champion Nicotin, en av landets f n (1955) mest använda avelshanar, samt dennes mycket goda helsystrar Mazurka och Nila. De sistnämnda har båda på utställning erövrat 3 certifikat och CACIB samt Roccos vandringspris till vackraste svenskfödda boxer i Stockholm 1950 och 1951. Nila tillfördes Rolands Nero efter Hillgårdens Arkimedes (e Kadett-son med Fanni v Luisenblick som moder) undan Axons Fock-dottern Hillgårdens Klarina, och i denna kombination utföll den certifikatvinnande Karstorps Douglas, som tillhör den hittills sista generationen av Sigurd-avkomlingar i Sverige. Till den hör också 1953 års champion Boy efter Hillgårdens Elo, en inavelsprodukt på Ch Axons Fock.

Emellertid har under de senare åren från annat håll tillkommit hundar förande Sigurd-blod. 1950 skedde sålunda den högst intressanta importen från USA av NUCh Havana of Sirrah Crest, i vars härstamning finns blodslinjer över sonsöner Lustig v Dom och Dorian v Marienhof. Efter hitkomsten har Havana erövrat inte mindre än sju CACIB och blivit norsk champion. Han har visat sig vara en god avelshund och fick 1952 1:a pris i avelsklass i Stockholm.

Se amerikansk influens

Strandborg Quass		Strandborg Minx

En annan hund från samma kennel, Strandborg Natter, med tysk och norsk härkomst, har även införts och har här tagit ett certifikat. Även han är ännu ett oskrivet blad som avelshund.

Det har även kommit in ett par tikar. Av dessa vann Strandborg Minx certifikat och CACIB samt blev utställningens vackraste hund vid Svenska Kennelklubbens utställning i Stockholm 1952 - första gången denna ära vederfarits en boxer vid en Kennelklubbsutställning här i landet. Glädjande är också att tiken Leddie v Hunningen förvärvats från Finland. Genom henne tillförs nämligen våra boxer ytterligare Sigurd-blod, men av dess engelska linje, då fadern är den till Finland från England importerade Ch Chandair Battle, en strålande hund och att döma av den visade avkomman en avelsmatador. I Västerås vid Svenska Brukshundklubbens utställning 1953 segrade Leddie von Hunningen och blev utställningens vackraste hund.

Det avelsmaterial inom boxerrasen som nu finns i Sverige inger goda förhoppningar om aveln i fortsättningen. Dess starka grundval är den genomodlade stam som här byggts upp genom konsekvent tillämpad linjeavel på Sigurd v Dom, en dominant av sådan styrka att endast få andra raser kan uppvisa dess like. Men den stammen är nu så genomavlad att några nämnvärda framsteg knappast mer är möjliga. En fortsatt avel uteslutande med detta inhemska material skulle därför bli stillastående på samma punkt. Men satsen att "stillastående är tillbakagång" gäller ifråga om hundavel kanske mer än på något annat område, därför att en där uppnådd nivå särskilt lätt sänkes om ej de krafter som verka i motsatt riktning är starkare. Nog är boxerna i Sverige bra, men de kan bli ännu bättre. Särskilt huvudena, boxerns kardinalpunkt, bli ännu mera markerade och mejslade och deras bett göras mera fullkomliga. Det verkar därför nästan som ingripande av en högre makt, att här nyligen visats två hundar, som särskilt på dessa punkter uppfyller anspråk som man blott för något år sedan inte vågat drömma om, nämligen den i Finland hemmahörande engelska hunden Ch Chandair Battle och den norske importen Strandborg Quass. De bör användas till avel med de bästa svenska tikarna. Båda hundarna har en mycket lämplig blodanslutning till det svenska materialets Sigurd-blod, men kombinerat med annat blod än de svenska hundarna.

Svenskarna har alltså just nu så väl förspänt, att de med framgång skulle kunna hävda en ställning som uppfödare av boxer som kunde räknas bland världens bästa, särskilt som utvecklingen i moderlandet på detta område inte har varit lycklig. Så skulle det åtminstone kunna ha varit - om inte det olyckliga förbudet att kupera boxerns öron hade funnits. I och för sig kan det tyckas att det är oväsentligt om öronen är kuperade eller ej, men faktum är att de okuperade öronen i deras uppfattning som vant sig vid den gamla modellen drar ner helhetsintrycket och fövanskar boxerns typ. Vad värre är, förbudet utgör ett hinder för tävlan med andra boxerländer. På tyska utställningar får okuperade boxer icke tävla. Förbudet hindrar därför de svenska boxeruppfödarna att genom export av avelsdjur praktiskt tillgodogöra sig det internationella försprång i aveln som de faktiskt innehar."