 Att det skulle bli boxer var helt naturligt för mig. Boxerns temperament, glädje och linjesköna kroppsbyggnad som förstärktes av de då tillåtna konstlade ingrepp vilka nu är förbjudna. År 1946 utannonserades en kull boxervalpar hos en privatuppfödare utanför Nyköping. Valpkullen var fallen efter den då eftertraktade Rolands Ukas undan Sickan, en tik med härkomst från Axel Jakobssons kennel Agras. Valpen jag köpte fick namnet Riaa. Hon utvecklades ju inte till någon skönhet men fick av domaren Bernick när han var på sitt generösaste humör 1 Ökl 1Bhkl. Några år senare införskaffades en gul tik vid namn Katrin som var fallen efter Strandborg Quass och undan Kata. Kata var fallen efter Havana of Sirrah Crest och undan Havsklippans Kaxi. Katrin erhöll tre certifikat. Med Riaa och Katrin startades Kennel Marion. En tid som var helt annorlunda än den vi nu verkar i. Då fanns bara fyra djursjukhus i hela landet. Valpsjukan var då ett verkligt gissel. Vaccinerna var i början av sin utveckling ofta verkningslösa. Hundfoder fanns inte att köpa. Det fick man själv tillverka efter bästa förmåga. Till utställningarna reste man med tåg. SKK:s utställningar var alltid bänkade. Man fick inte lämna utställningen förrän gruppbedömningar var avslutade d.v.s kl 18.00 oberoende av det resultat man uppnått. Vid tvådagarsutställning var det söndag kl. 18.00 som gällde. Bedömningen av hundarna var då betydligt hårdare än vad vi nu är vana vid och hela betygsskalan användes flitigt. SBK bestod då endast av tjänstehundsraserna. Där hade boxer- och colliefolket svårt att få framgång för sina rasfrågor. På 1960 talet kämpade framförallt uppfödarna friskt för att få en förändring till stånd. En grupp arbetade för och önskade en frigörelse från SBK medan en större och mera vältalig grupp ansåg bildande av en Avelsförening för Boxer, sedermera Svenska Boxerklubben borde vara den lämpligaste lösningen. De erfarenheter som fanns från Norge med dess boxerklubb var mycket god. Norsk Boxerklubb är ju betydligt äldre än Svenska Boxerklubben och står direkt under Norsk Kennelklubb vilket kanske är en fördel. När nu Svenska Boxerklubben har funnits i mer än 40 år, kan medlemmarna verkligen vara stolta och tacksamma för det ofantliga arbete som gjorts för de olika verksamhetsgrupper som finns inom klubben. Bengt
Härnman |
