Den amerikanska boxern av Tommy Dahlström saxat ur Boxerbladet nr 3 och 4 1966 (Renskriven av Gun Dardai)

Dess tidiga historia, utveckling, dagens mest framstående hundar och Sirrah Crest-kenneln.

Den svenska boxeraveln har under de senaste 15 åren genomgått en omfattande nydaning, vilken först och främst bestått i att aveln i hög grad inriktats på de amerikanska blodslinjer som introducerats i Sverige, De svenska uppfödarna hyser stor respekt för det boxermaterial som kommer från USA, och intresset för både den typ och det blod, som är förhärskande där ökar allt mer. Förhållandet är likartat snart sagt i hela världen. Anledningen till detta är att de allra flesta tilltalas av den amerikanska typen. Vad som utmärker denna är först och främst
resningen, elegansen, ädelheten och över huvud taget den linjesköna bild som en amerikansk boxer ger intryck av. Andra typiska drag är de stora samlade tassarna, den korrekt linjeräta benställningen,den i regel svagt markerad hakan,
den fantastiskt långa halsen,den linjalraka ryggen
och slutligen men inte minst, en boxer av utställningsklass i USA
utan stora vita markeringar är närmast en kuriositet.

Ch Barrage of Quality Hill är ett gott exempel på amerikansk boxer

För att vara en så förhållandevis liten nation har Sverige visat ett förvånansvärt stort intresse och initiativ vad det gäller anskaffandet av värdefulla importer med amerikanska blodslinjer. Utan tvekan framstår Sverige som det land, vilket procentuellt är mest influerat av boxer från USA. Möjligtvis skulle England kunna mäta sig med oss, men där dominerar fortfarande det gamla Haus-Germania blodet, som främst representeras av Wardrobes- och Witherford-kennlarna.

"Amerikanarna" har emellertid ett fast grepp om den engelska boxeraveln,
trots att de kennlar som företrädde dess blodslinjer är avvecklade eller har emigrerat.
Det var främst Burstall och Gremlin/Summerdale-kennlarna som importerade många förnämliga boxer från USA, vilka fick en enorm betydelse för aveln i England.
Den hund som i detta sammanhang särskilt bör nämnas är den nyligen avlidne Rainey Lane Sirrocco - Englands genom tiderna ledande avelshund. Gremlin-kenneln har som bekant flyttat sin verksamhet till solen, värmen och öronkuperingen i Italien,
men trots detta trivs inte Mrs. Fairbrother så storartat som hon hade väntat sig.
Hon är mycket besviken på de kontinentala utställningarna, ty de värdesätter inte
i så hög grad en väl framförd hund, vilket ju är en av hennes specialiteter.

I Sverige inleddes, låt oss kalla det för den amerikanska epoken, i slutet av 40-talet
då en hanhund vid namn "Athos" kom hit från "Staterna", men som avelshund lämnade han aldrig något av bestående värde.
(Medor's Champ AKCSB W26229 hette han i stamtavlan
och fick nr 5899VV i SKK:s stambok,
Det var en gul hane född den 11 februari 1943
fallen efter Ludwig's Barhans Chico AKCSB A572809
undan Mahderf's Dorothy K AKCSB A419399.
Uppfödare var Mr Hyman Breslavsky, U S A.
Ägare var Polisman A F Ahlman, Göteborg.
Han placerade sig fyra i segrarklassen i Göteborg 1946. IT:s anm)

Han åtföljdes av den hittills och på lång sikt mest betydelsefulla avelshund som kommit hit från USA; Norsk o. Dansk Ch. Havana of Sirrah Crest. Härstamningen var den bästa tänkbara och Havana infriade de förväntningar man ställt på honom som avelshund.
Många av dagens mest framstående kennlar baserar sin avel till största del på denna förstklassiga hund.

Nummer tre i ordningen blev en hanhund, som dock av mindre betydelse ur
avelssynpunkt, nämligen Chips Lyons.

År 1957 kom den hanhund som visat sig bäst komplettera Havanas ättlingar;
Burstall Rockaway. Han kom från den välkända Burstall-kenneln i England,
som bl.a. hade importerat två hundar från USA efter två av Amerikas då mest uppmärksammade boxer. En av dem Quo Vadis of Tomira (fader till Rockaway), var efter Best in show-vinnaren på "Westminster", Ch. Mazelaine's Zazarac Brandy,
och den andra, Beaulaine's Bonadea, var dotter till världens genom tiderna vinstrikaste hund av alla raser, Ch. Bang Away of Sirrah Crest.
Således bestod också Rockaways härstamning av 100 procent amerikanska blodslinjer. Den berömde avelshunden Ariolos Jäck är ett lysande exempel på hans eminenta genomslagskraft i aveln, mer tror jag inte behöver sägas om honom.

Närmast därefter följde en annan USA import, Ruda River's Last Apache. Han har
blivit använd i aveln en hel del och synes ha lämnat många bra exemplar.

Fru Frances Pedersen, Carlyons kennel, tog med sig Best in Showvinnaren Flintwood's Far Cry hit till Sverige. Han hade redan i USA blivit uppmärksammad
och placerat sig mycket bra på utställningarna där.
Far Cry blev använd i aveln till några få tikar och visade sig besitta en enorm genomslagskraft. Den vinstrikaste bland hans avkomma blev Ch. Isomajs Urus, som bl.a. blev Best in show på Göteborgsutställningen 1963.

Taracrest Yankee Dandy var en annan USA-import, som på senare tid blivit uppmärksammad som avelshund, och utan tvekan tror jag han är värd att bli mer använd i aveln än hittills. Yankee's härstamning representerar Amerikas mest framstående avelshundar, som t.ex. Ch. Bang Away o Sirrah Crest, Mazelaine's Kapellmeister, Ch. Captain Lookout of Thorhall och Ch. Mazelaine's Zazarac Brandy.

Ett av de senaste tillskotten från USA är Norsk Ch. Boxella's Yahoo,
vars härstamning, liksom de flesta amerikanska boxers är väl genomavlad med koncentration på "Bang Away" och"Spellbinder". Yahoo är ännu i yngsta laget
för att man rättvist ska kunna värdera hans egenskaper som avelshund. Det som han hittills har lämnat lovar emellertid mycket gott för framtiden. På utställningen
i Vänersborg i våras vann bl.a. en av Yahoo's döttrar, Hassleholms Bam-Bam,
sitt första certifikat, och i den hårda konkurrensen på Örebro- och Växjöutställningarna toppade likaså två resp. en Yahoo-dotter ungdomskonkurrensklasserna.

I januari månad importerades från England en hanhund vid namn
Delapoer Tomahawk. Han är visserligen engelskfödd,
men inavlad 2-2 på "Spellbinder" -sonen Delhart's Mack the Knife,
som importerades till England från USA. Mack the Knife har redan lämnat
två champions, av vilka den ena, Ch. Delapoer War Paint, är fader till Tomahawk.

Enligt tillförlitliga källor lär en av våra mer kända uppfödare i Stockholmstrakten ha importerat en tigrerad hanhund från den kända Salgray-kenneln i USA.
Han är resultatet av en syskonparning mellan
Ch. Salgrays Flying High och Ch. Salgrays Flaming Ember,
vilka båda är ur den berömda F-kullen. Denna unghane är linjeavlad 4,4,4,4,5,5,
på Ch Bang Away of Sirrah Crest och även med inslag Elexir of Rainey Lane.

Med tanke på den utveckling som hittills pågått och alltjämt pågår finns det all anledning att förmoda att de amerikanska blodslinjerna kommer att breda ut sig ytterligare över "boxerkontinenerna", vilket varit fallet under de senare åren. Liksom von Dom-blodet en gång konkurrerade ut alla andra blodslinjer, kommer med all säkerhet även det amerikanska blodet - vars ursprung är von Dom-blodet - att på samma sätt att ta överhanden. Nackdelen med de flesta blodslinjer är den snäva avelsbas,
de förr eller senare blir tvungna att arbeta och vidareutvecklas på.
Jämfört med andra blodslinjer har den amerikanska en enormt bred avelsbas,
vilket ju enbart underlättar arbetet att nå fram till en för boxerrasen homogen typ,
som har möjlighet att bestå och utvecklas vidare.
På plussidan kan vidare noteras det stora urval som kan ske och att vägen till en "inavelskrasch" är, om inte obefintlig, så i alla fall längre.

Många frågar nu säkert varför och hur har just den amerikanska boxern intagit
en sådan position som den är i besittning av idag? Och vad kommer det sig att
boxern från USA visat sig besitta en sådan enorm genomslagskraft samt mer och
mer dominera inom aveln i snart alla länder? För att få svar på dessa frågor är
kunskapen om rasens historia och utveckling i USA av väsentlig betydelse. Därefter kanske man kan få en förklaring på de flesta frågorna.

Med tanke på ovanstående har jag gjort en sammanfattning av boxerns historia
och utveckling, omfattande de mest betydelsefulla händelserna i dess väldiga historik. Kanske de upplysningar och synpunkter som framkommer i denna artikel kan ge ökad information, vilket kan vara till gagn för avelsarbetet och den svenska boxerns framtid.

I nästa nummer av "Boxerbladet" ämnar jag fördjupa mig i den amerikanska boxerns mysterium. Då främst kommer historiken och utvecklingen av rasen i USA, samt dagens mest framstående hundar att behandlas. Som slut på denna artikel presenteras en av de största och mest betydelsefulla uppfödningarna av boxer, of Sirrah Crest, och dess mest berömde hund Ch. Bang Away of Sirrah Crest.

Den amerikanska boxern II
Av Tommy Dahlström

Den hjälp jag erhållit för fullbordandet av denna artikel önskar jag tacka:
Mrs R. C. Harris, Morelos, Mexico. Mr och Mrs Daniel Hamilburg, USA.

(Fortsättning från föregående nummer).

Första importerna

I början av 1900-talet pågick en världsomfattande folkvandring. Vi får för att finna dess motstycke, förflytta oss århundraden tillbaka i historien. Miljontals européer emigrerade under dessa dagar till USA och bland dem återfanns grupper av tysk nationalitet. Av de ägodelar emigranterna tog med sig, ingick ofta djur av det ena eller andra slaget, hundar var inte ovanligt. På så vis kom bl.a. den första boxern till USA, närmare bestämt år 1903. Det var emigranten Otto Schachner från Graudenz i Tyskland, som tog med sig tiken Rose v Graudenz. Hon blev den första kända boxern i USA. År 1904 registrerades första gången en boxer i The American Kennel Club, det var en hanhund av Schachners uppfödning vid namn Arnulf Graudenz.

Guvernören Herbert Lehmans importerade från Tyskland i början av 1910-talet
Ch Dampf v Dom, vars fader var den så beryktade Ch Rolf v Vogelsberg.
Dampf erhöll det amerikanska championatet år 1915 och blev därmed den första boxer i USA som fått denna titel. Tyvärr fanns det ej så många tikar på den amerikanska kontinenten när Dampf kom dit och följaktligen blev han använd till ett litet fåtal. Således gick den framtida amerikanska aveln miste om en hund, som utan tvekan skulle satt sin prägel på rasen.

Under dessa boxerns första år i USA finner vi också, den nu berömde allround domaren Henry Stoecker i full verksamhet. Han importerade flera hundar från Tyskland - hans ursprungliga hemland - och under en följd av år var hans kennel v. d. Stoeckerburg Amerikas framgångsrikaste.

Boxerpionjärerna var som vi sett nästan uteslutande av tyskt ursprung.

30-talets amerikanska boxer

Hittills hade rasen inte blivit upptäckt av den amerikanska "hundallmänheten". De boxer som fanns där var lätt räknade och det var heller inga topphundar.

Då kom plötsligt vändpunkten för boxern i USA. I början av 30-talet importerade M. Fenessy, Cirrol kennels Sgr. Check v Hunnenstein som efter ett fåtal utställningar i sitt nya hemland erhöll titeln USA-champion. Check fortsatte sin framgångsrika utställningskarriär och ställdes ut runt omkring i hela Förenta staterna. På utställningen i Mt. Kisco, N.Y. 1932 blev han Best in show. Detta var en högst sensationell händelse, ty ingen boxer hade tidigare, varken i USA eller Europa, lyckats erövra en sådan placering, Givetvis bidrog alla dessa utställningsframgångarna till att föra fram boxern ur de okändas led. Rasen blev nu uppmärksammad av allt bredare lager och registreringssiffrorna började så sakta skjuta i höjden. Helt naturligt blev Check inte använd i aveln i den utsträckning som man skulle ha väntat sig, beroende på de relativt få tikar som fanns i USA. Han kom ändock att få en enorm betydelse för den amerikanska aveln och det främst genom dottersonen Int. Ch Dorian v Marienhof.

Ch Sgr Check v Hunnenstein

Check var en mycket elegant hund för sin tid. Den amerikanska boxern kom
senare att kännetecknas av en nästan överdriven elegans, vilket i hög grad
påstås härröra från honom.

En hel rad av framstående importer följde nu, som amerikanarna lyckades
förvärva mot den så eftertraktade dollarn. Boxern hade nått en sådan ställning
inom amerikansk hundsport, att tanken på en egen specialklubb realiserades,
vilket skedde år 1935 då American Boxer Club bildades. Aktiviteten inom de amerikanska boxerkretsarna var således stor och resultatet skulle inte utebli
som vi senare skall se.

De fyra stora

Upphoven till dagens moderna boxer var i huvudsak fyra på 30-talet levande
hundar och inom boxeraveln brukar man kalla dem för "de fyra stora". Dessa
fyra hundar kom till USA. År 1934 importerade Charles Ludwig den första av dem.

Det var den fem år gamla Sgr. Sigurd v Dom som först köptes. I Tyskland hade han gjort en fantastisk utställningskarriär och som avelshund visat sig besitta en enorm genomslagskraft. Innan han själv kom till USA hade flera av hans avkomlingar uppmärksammats av amerikanska boxerentusiaster och fått göra färden över Atlanten.

Något år senare övergick Sigurd i kennel of Barmeres ägo. Han ställdes nu ut
och uppnådde snart det antal "points" - 15 - som erfordras för amerikanskt championat. Sigurd erhöll också en mängd Best in show vinster runt omkring i
hela landet. Men det var främst som avelshund han gick till "eftervärlden". Det är nästan otroligt att av 321 hundar som blev champions mellan 1940 och 1947, var 313 champions ättlingar till Sigurd. Ännu mer slående är det, att de övriga tre hundarna av "de fyra stora" alla är sonsöner till Sigurd.

År 1936 importerades den andre av "de fyra stora" Ch Dorian v Marienhof
av amerikanska boxerns grand old man John P. Wagner, ägare till den världsberömda Mazelaine kenneln.

Wagner lyckades förvärva Dorian tack vare en sällsynt övertalningsförmåga
och envishet. När Dorian anlände till USA presenterades han för den kände boxaren Jack Dempsey på Demsey's restaurant som en besökande boxare*
från Tyskland. (*Engelskans boxer = svenskans boxare.)
Jack Dempsey hade väntat sig att få se en tvåbent boxare, men till hans stora förvåning var den en fyrbent. Han höll emellertid sitt löfte och serverade
Dorian den bästa stek som fanns hemma.

De förväntningar Wagner hade ställt på Dorian var sannerligen ej för höga.
Liksom morfadern, Check, var han slående elegant med ett välskuret i det
närmaste perfekt boxerhuvud. Dorian var den enda tigrerade i kvartetten.

Snart uppnådde han aktningsvärda utställningsresultat. Förutom många BIR placeringar erhäll Dorian 22 Best in show. Som avelshund blev han då ingen besvikelse och av de 39 champions Dorian lämnade utmärker sig framförallt
Ch Duke Cronian, Ch Nocturne of Mazelaine och Ch Mahderf's El Chico.

Ch Lustig v Dom, som i Europa var den mest dominerande avelshunden av de
tre Sigurd sonsönerna, kom till USA år 1937. Samtida boxerkännare
beskriver Lustig som en temperamentsfull hund. Han var kraftigt byggd, kombinerade substans med elegans och representerade den fulländade boxerkaraktären.

I USA fick Lustig sin fjärde titel - USA championatet, som erövrades inom
en vecka, något mycket sällsynt i Amerika. Han var enbart i USA fader
till 41 champions, förutom alla de Sieger och Champions som fanns i Europa.

Den siste av de "fyra stora" var Ch Utz v Dom.
Mazi o. John Wagner - Mazelaine kenneln - såg honom första gången år 1937
i Tyskland på en siegerutställning i Jugendklasse, som de besökte.
Det dröjde dock till 1939 innan de lyckades förvärva honom av Frau Stockmann, alltså strax före andra världskrigets utbrott. Utz hade ett underbart huvud och några av de som såg alla "de fyra stora" ansåg att han var den bäste av dem allihop.

Andra inflytelserika importer

Ungefär vid samma period som "de fyra stora" importerades till USA och under de följande tio åren, kom ett stort antal tyska hundar till USA. De flesta var från von Dom kenneln i Tyskland. Inte mindre än femton stycken von Dom hundar erövrade sina amerikanska championat. Vi bör samtidigt klarlägga att långt ifrån allt det material som kom till USA var bra, ej heller fick det någon betydelse för aveln. Jag skall dock i korthet nämna de mest inflytelserika hundarna.

En mycket omtalad son till Sigurd som onekligen kommit med en hel del i stamtavlorna var Ch Just v Dom. Han var bl.a. helbror till Lustigs fader Zorn v Dom.

Familjen Wagner importerade tillsammans med den nu uppmärksammade boxerhandlern för Salgraykenneln Larry Downey Int. Ch Karlo v Wolfsschlucht. Karlo beskrivs av många som den exteriört mest fulländade tyska boxer som kommit till USA. Hans betydelse som avelshund får nog sägas vara ganska ringa, om man idag ser vad som finns kvar av honom i stamtavlorna.

Ch Zack v Dom - son till Sgr. Heiner v Zwergeck blev en av de sista von Dom hundarna som exporterades till USA. Han erövrade championatet och användes en hel del i aveln. Zack lämnade några champions och i dag kan man faktiskt påstå att han inte helt blev utan betydelse. En utomordentlig avelshund bland hans söner var Ch Spark Plug, som utnyttjades flitigt av Cross Acres kenneln. Man skall alltså inte bli förvånad att finna en ganska kraftig linjekoncentration på Zack i amerikansk avel.

Amerikansk boxeravel

Genom en noga planlagd och rationell avel, som bedrevs synnerligen konsekvent efter de principer genetikerna förordade vara de mest effektiva, uppnådde de amerikanska uppfödarna snabbt avsevärda resultat. Linjeavel och inavel tillämpades i långt högre grad än vad vi gjorde eller fortfarande gör i Sverige. Vidare eliminerades genast mindre önskvärda individer, genom ett långt bedrivet urval. I USA delas nämligen valparna på tidigt stadium upp i två grupper: de s.k. "pets" - hundar som är avsedda till sällskap och de s.k. "show-prospects" - hundar som är ägnade som utställnings- eller avelshundar och således representerar en typisk boxer. En sådan klassigicering förekommer ju inte i Sverige i sådana konsekventa former som i USA.

Amerikanarna fick med ovan nämnda system fram en enhetlig typ av homogen härstamning. Alltså en bidragande orsak till den amerikanska boxerns framstående ställning är de avelsmetoder som tillämpats. Här i Sverige möter man ofta uppfödare som är mycket reserverade för begreppet inavel och endast tror att det ligger något skadligt i det. Inavel är därför långt ifrån vanlig i svensk avel och några syskon - far dotter - och mor son parningar förekommer överhuvudtaget inte. Förhållandet i USA är det rakt motsatta - uppfödarna är mycket avhållsamma när det gäller utavel och använder sig av det mycket sparsamt. En annan orsak till rasen höga kvalité är givetvis det stora underlaget av avelshundar och tikar som finns där. Avelsbasen är oerhört bred och uppfödarna har mycket att välja bland, därmed ställer de också större krav på materialet.

40-talets boxer

Två stora kennlar - Mazelaine och Sirrah Crest dominerade fullständigt den amerikanska aveln under 40-talet och en bit in på 50-talet. Det var främst dessa kennlar som drog nytta av alla de förstklassiga tyska importerna, vilka under årens lopp kommit till USA. Resultat uppnåddes som boxervärlden aldrig tidigare skådat. En del s.k. blodslinjer började nu ta form vilka alla hade "de fyra stora" som gemensamma förfäder.

Vi kommer nu åter i beröring med de tre tidigare nämnda hundarna - Dorian, Lustig och Utz. Den förste av dem - Dorian - lämnade med den tyska importen och Lustig-dottern Ch Crona v Zwergeck, en avelshund av utomordentlig betydelse vid namn Ch Duke Cronian. Ur samma kull föddes också tiken Ch Symphony of Mazelaine. Hon blev en mycket framståënde avelstik. En annan Dorian son var Ch Mahderf's El Chico vars moder var dotter till den tyska importen Ch Kurass v Blütenau. El Chico var inget "stort namn" men lämnade dock en mycket känd och vinstrik hund - Ch Merry Monarch.

Ch Merry Monarch

I Mazelaine kenneln parades vidare Lustig med tiken Ch Nocturne of Mazelaine, som var en avlägsen ättling till Check. Resultatet utgjordes bl. a. av tre mycket kända hundar - Ch Kavaljer-, Ch Konzert- och Kantrix of Mazelaine. Alla de här hundarna är synnerligen viktiga komponenter i de grundläggande linjerna i amerikansk boxeravel. Tiken Mazelaine's Chloe fick med Utz en valp som köptes av den nyetablerade Sirrah Crest kenneln. Valpen var en hon och bar namnet Quida of Mazelaine. Det är ingen överdrift att påstå att Quida blev en av Sirrah Crests främsta avelstikar.

Utz parades också med Ch Nocturne of Mazelaine och ur denna kull kom
Ch Volante of Mazelaine. Men det blev dock med Dorian dottern Ch Symphony of Mazelaine Utz lämnade sina två mest kända avkomlingar - Ch Warlord - och Ch Warbaby of Mazelaine. En annan av Utz mest betydelsefulla avkomlingar var Jem of the Season - moder till Ch Merry Monarch vars son Ch Mazelaine's Zazarac Brandy erövrade Best in showtiteln på Westminster i New York 1949.

Ch Warlord of Mazelaine (e Ch Utz v Dom u Ch Symphony of Mazelaine)

Sirrah Crest-linjen

Flera av de ovan nämnda hundarna utgjorde grundstammen för den kennel som familjen Harris etablerade i Kalifornien, vilken vid det här laget torde vara känd långt ut över den amerikanska kontinenten.

Ch Duke Cronians två mest uppmärksammade söner Ch Yobang - och Ch Kobang of Sirrah Crest representerade en linje som utgick i direkt nedstigande led från "de fyra stora" Harris hade nu förenat alla dessa fyra avelsmatadorer i en linje och resultatet uteblev heller inte. Kobang blev föremål för en intensiv linjeavel och Harris skulle sannerligen inte bli besviken på resultatet av dessa kombinationer. Vi bör då nämna två mycket kända och oerhört betydelsefulla syskon: Ch Vick Wick- och Verily Verily of Sirrah Crest. Tyvärr erhöll aldrig tiken Verily Verily sin championtitel, men likväl blev hon en av boxerhistoriens främsta avelstikar. Hon är ett typiskt exempel på att titlar och fina utställningsmeriter ej är någon värdemätare på en hunds avelsvärde. Hennes världsomtalade son Ch Bang Away of Sirrah Crest uppnådde utställningsresultat vars motstycke man aldrig tidigare skådat. I slutet av artikeln ges en mer omfattande presentation av denna världens genom tiderna vinstrikaste hund av alla raser.

Ch Bang Away of Sirrah Crest (e Ch Ursa Major of Sirrah Crest u Verliy Verily of Sirrah Crest

Mazelaine-linjen

John och Mazi Wagner uppfödning var inte så koncentrerad till ett fåtal hundar som Sirrah Crest-linjen. Därmed kan man dock j säga att det bedrevs någon utavel. Mazelaine-linjen var i stället splittrad på ett stort antal individer med olika linjekoncentration, vilket bör hänga samman med att Wagners sålde sina "topphundar" i långt högre utsträckning än Harris.

Den tidigare nämnda tigrerade hanhund Ch Merry Monarch användes flitigt i Mazelaine-kenneln. Av hans söner står Ch Mazelaine's Zazarac Brandy helt i särklass. Moder var Utz dottern Ch Warbaby of Mazelaine. Zazarac Brandy gjorde sin största succé på Westminster utställningen i New York genom att utnämnas till Best in show. Medan Zazarac Brandy var en högt meriterad hund, kan man säga det motsatta om Mazelaine's Kapellmeister, som också brukar kallas "The undercrown champion". Han var efter Merry Monarch-sonen Ch Mazelaine's Legend undan Ch Volante of Mazelaine. Kapellmeister kom som avelshund att helt överglänsa kennelbrodern Zazarac Brandy. Jämte Bang Away räknas han som en av USA:s "största" avelshundar.

Ch Mazelaine's Zazarac Brandy (e Ch Merry Monarch u Ch Warbaby of Mazelaine)

Boxern blir en modehund

John P. Wagner och R.C. Harris samt ett flertal andra boxerägare och uppfödare ställde flitigt ut sina hundar runt hela Förenta Staterna. Det material man fått fram hade också alla förutsättningar att hävda sig även i hård konkurrens med andra raser om den så eftertraktade Best in show titeln. Således uppnådde ett icke litet antal representanter för rasen stora utställningsframgångar.
Dessa omfattade även ett oändligt antal Best in show på de flesta av Amerikas största utställningar. Det mest kända exemplet på detta är hämtat från Amerikas "Crufts" - Westminster evenemanget i New York.
År 1947 inledde nämligen Ch Warlord of Mazelaine med att under öronbedövande applåder och visslingar i ett fullsatt Madison Square Garden bli Best in show.
Redan 1949 återupprepades detsamma av den tigrerade
Ch Mazelaines Zazarac Brandy.
Den s.k. "champion of champions" Ch Bang Away of Sirrah Crest fullbordade det hela, då han blev den tredje boxern på fyra år som blivit Best in show på Westminster.

Hur reagerade då den amerikanska hundköpande allmänheten inför dessa framgångar för boxerrasen på utställningsarenan? Givetvis smittade det av sig och impulsiv som amerikanen är, så fanns det snart inte ett amerikanskt hem utan en boxer. Rasen hade blivit en modehund fullt jämställbar med dagens pudel. Registreringssiffrorna steg lavinartat. Även utställningssiffrorna nådde nu sin topp, vilket visade att boxern också var en populär utställningshund.

En sådan omåttlig popularitet är väl som alla vet både på ont och gott. Flera mindre ambitiösa och nogräknade uppfödare tjänade stora pengar under dessa dagar. Kvalitén av de hundar som föddes upp var av underordnad betydelse. Således fanns åtskilliga boxer av både undermålig karaktär och exteriör. Vid sidan av dessa s.k. uppfödare, verkade några mycket ambitiösa personer, dock i minoritet, som med stort intresse och många uppoffringar gick in för sin sak. Det är denna kategori av uppfödare som skapat den förstklassiga amerikanska boxern av idag.

Två avelsmatadorer

Den moderna amerikanska boxeraveln bygger uteslutande på ett flertal s.k. avelsmatadorer och i mycket liten utsträckning på blodslinjer som utgår från en viss kennels produktion. Med matadoravel menas här inte bara, att en framstående avelshund användes oerhört mycket i aveln och då sätter sin prägel på rasen, utan även att man genom inavel och linjeavel försöker bevara dess typ och egenskaper i flera generationer. I amerikansk uppfödning är den s. k. kennelaveln - dvs. att man bara använder kennelns egna hundar i avel - mycket litet utbredd. I ett land som USA, där nästan all uppfödning är knuten till kennlar, är matadoraveln den sundaste väg som snabbast leder till målet. Vid kennelavel så skulle faran vara överhängande för en omfattande "kennelisolering", vars följder i längden skulle bli avsevärt skadligare än matadoravelns samt risk föreligger att en positiv utveckling skulle hämmas. Inom boxeravel är matadoravel det mest vanliga systemet. Man får nog tillskriva den förtjänsten av boxerns snabba utveckling.

Mazelaines Kapellmeister och Ch Bang Away of Sirrah Crest
är de två I särklass mest framsående avelsmatadorerna. Statistiken säger att Bang Away är far till 81 champions och Kapellmeister till 27 champions. Det är nog ganska troligt att en hund som exempelvis Bang Away blivit använd till upp emot c:a 400 tikar. Var och en förstår ju vilket inflytande en sådan hund måste haft på amerikanska aveln. Kapellmeister nådde aldrig upp till sådana höga siffror.

Vad utmärkte då Bang Away - resp. Kapellmeister-avkomman? Var typen enhetlig och fanns det några skillnader? Bang Away nedärvde en extremt elegant och högställd typ med en vacker rödgul färg. Halsarna var långa och resliga. Avkomman var mycket välvinklad och på vissa hundar kan man faktiskt skymta en tendens till övervinkling av knäet. Kapellmeister-avkomman utmärktes också av en mycket elegant typ med en bestickande resning. Vissa skillnader kan dock iakttagas. Man får det intrycket att Kapellmeister lämnade något mer substansfulla hundar än Bang Away. I regel var också vinklarna på hans avkomma något rakare. Nospartierna tycks på Bang Aways avkomma vara något klenare, längre och mer utsträckta, vilket ofta skedde på bekostnad av en markerad haka. Sammanfattningsvis kan dock sägas att något speciellt typiskt för Bang Away resp. Kapellmeister ej kan konstateras.

Bang Away linjen

Fem söner till Bang Away dokumenterade sig som så goda avelshundar och användes så flitigt i aveln, att man även kan kalla dem för avelsmatadorer.

Främst står Ch Barrage of Quality Hill som vid utställningsdebuten gjorde sådan succé att uppfödarna-ägarna blev erbjudna ett inte oansenligt belopp för honom, varvid han såldes. Barrage erövrade sitt championat på tre utställningar. Exteriört var han slående lik sin far. Liksom Bang Away hade Barrage en rödgul färg med vita tecken. Huvudtypen var densamma - om än man hos Barrage skymtar ett ännu mer utdraget nosparti med svagt markerad haka. Läpplinjen var något bättre än hos Bang Away, vilket gav något mer tyngd åt nospartiet. Bang Aways förträffliga vinklar utmärkte även Barrage. I den fortsatta aveln blev Barrage mycket betydelsefull. Det var först och främst genom honom Bang Away blodet fördes vidare.

Ch Baroque of Quality Hill , syster till Ch Barrage of Quality Hill som avbildas ovan

Numerärt sett överträffade faktiskt Bang Away-sonen Ch Marquam Hills Comanche, som avelshund halvbrodern Barrage. Han var far till inte mindre än 22 champions. Comanche användes i aveln nästan uteslutande på västkusten. Någon verklig avelsmatador tycks han emellertid ej ha lämnat, vilket fört med sig att hans inflytande på aveln ej blev det man väntat. Den typ Comanche representerade var mycket överensstämmande med Barrage, fastän kanske ännu elegantare.

Ch Marquam Hills Comanche (e Ch Bang Away of Sirrah Crest u Legacy of Clover Downs)

Ch Lewgin Lane's Whizz Bang, Ch Jered's Sovereign och Ch Steeplechase Up and Away var tre Bang Awaysöner som stod helt I skymundan av Barrage och Comanche, bade I utställnings- och avelssammanhang. De räknas dock till Bang Aways "stora".

Kapellmeister-linjen

I avseende på genomslagskraft i aveln stod Kapellmeister inte nämnvärt efter Bang Away. Han lämnade flera enastående avelshundar som förde hans linje vidare i generation efter generation.

Ch Elexir of Rainey Lane anses vara den för aveln viktigaste av Kapellmeisters söner. Han nedärvde den något mer kompakta kroppstypen som var så utmärkande för Kapellmeister.

Flera amerikanska boxerautkroriteter omtalar med glödheta ord en Kapellmeisterson - Ch Warwick's Karneia. Han beskrivs som den mest fulländade boxer den amerikanska kontinenten sett. Tyvärr dog han mycket ung, vilket betecknas som en oersättlig förlust.

En god avelshund, dock underlägsen Elexir, var Ch Frazer's Parade Meister.

Ch Keppy-L of May Will var en välbyggd och mycket tilltalande hund. Någon "stor" avelshund var han inte. Varför han räknas till en av Kapellmeisters "stora" har sin förklaring i hans berömde son Ch Captain Lookout of Thorhall - en avelsmatador i särklass.

Kända avelshundar i slutet av 50-talet

Barrage - som tidigare sagts - var en utomordentlig avelshund. Han intog och intar fortfarande en dominerande ställning i amerikansk avel. Bland hans många championsöner blev Ch Salgray's Battle Chief, Ch Eldic's Darius och Ch Flintwood's Places Please de i avelssammanhang mest synbara.

Ch Eldic's Darius ( e Ch Barrage of Quality Hill u Eldic's Beaux Brite)

Många mindre kända Bang Awaysöner och döttrar samt deras ättlingar intog givetvis också en särställning i aveln. För att nämna några namn kan sagas, att Comanchesonen Ch Capriana's Renegade lämnat en hel del bra exemplar. Whizz Bang fick i Ch Trigg Whizz of Ben Hame en värdig efterträdare.
50-talets motsvarighet till den ryktbara avelstiken Verily Verily of Sirrah Crest
var Bang Away-dottern Ch Treceder's High Falution. Den framgångsrika
Treceder-kenneln bygger sin vinstrika uppfödning på denna tik.

Jämte Barrage var Elexir-sonen Ch Jered's Spellbinder senare 50-talets två verkliga avelsmatadorer. De användes i stor omfattning vars resultat man i dagens amerikanska boxer har att skåda.

Kullsyskonen
(e Ch Elexir of Rainey-Lane u Hot Copy of Gay Oaks)

Ch Jered's Spellbinder		Ch Jered's Sweet Stuff

För att återgå till Spellbinder, var han upphovet till en mängd utställnings- och avelsstjärnor. I särklass står Ch Evo-Wen's Big Story, Ch Dempsey's Copper Gentleman och Ch Treceder's Selection.

Dagens amerikanska boxer

De vå stora avelsmatadorerna är Barrage och Spellbinder. Nästan all avel baseras i dag på dessa två hundarna i en mängd olika linjer och kombinationer. Ett visst system kan dock skönjas: 1. Avel endast på Bang Away-linjen eller 2. avel på kombinationen Bang Away-linjen - Spellbinder-linjen.

Barrage-sonen Ch Salgray's Battle Chief var far till Salgray-kennelns berömda F-kull. Moder var en Barrage-dotter - således var kullen kraftigt koncentrerad på Bang Away-linjen. Ch Salgray's Fashion Plate - 33 Best in show, -Flying High - Best in show vinnare och - Flaming Ember - Best in show vinnare är de vinstrikaste ur kullen.		Ch Salgray's Battle Chief (e Ch Barrage of Quality Hill u Ch Slipper of Grayarlin)

(e Ch Salgray's Battle Chief u Ch Marquam Hill's Flamingo)

Ch Salgray's Flying High

Ch Salgray's Fashion Plate

Två av Barrages sista verkliga stjärnor är Ch Cajon's Calling Card och systern Ch Cajon's Can Can, som båda placerat sig i toppen på de senare årens utställningar.

Spellbinder-sonen Ch Evo-Wen's Big Story var liksom fadern en vinstrik hund.

	Ch Evo-Wen's Impressario (e Ch Evo-Wen's Big Story u Evo-Wen's Mecque Mecque <e Ch Barrage of Quality Hill u Elegant One of Galano {e Ch Vick Wick of Sirrah Crest u Sonora Del Ray}>)

Ch Evo Wen's Impressario är en substansfull, välvinklad hund med ett typiskt huvud
av amerikanskt snitt. Han betecknas som Big Storys "störste". När Impressario
lämnade utställningsarenan för gott löd hans rekord på 45 Best in show.

En anna hund efter Spellbinder är Ch Treceder's Selection, vars främsta son -
Ch Treceder's Sequel representerar en liten, mycket kort och samlad typ. Sequel framstår som en av de främsta nu levande avelshundarna.

Ch Treceder's Sequel far-fars-far till Ch Treceder's Mighty Dark (e Ch Treceder's Selection u Ch Treceder's Shady Lady <e Ch Jered's Spellbinder u Ch Treceder's High Falution>)		Ch Treceder's Speaker far till Ch Treceder's Mighty Dark ( e Treceder's Imprint <e Ch Treceder's Sequel u Ch Treceder's Shady Lady> u Berge's Tapdance)

Sequel har lämnat flera Best in show-vinnare, däribland den nu så uppmärksammade
Ch Treceder's Progression. Tiken Ch Treceder's Painted Lady som år 1963
blev Best in show på Westminsterutställningen och samma år korades
till "årets hund" i USA, är också efter Selection

Ch Treceder's Catch Me Red (e Ch Treceder's Sequel u Ch Treceder's Calender Girl) var farfar och morfar till kennel Boxzent's import Ch Gremlin Mainly Charm		Ch Treceder's Painted Lady (e Ch Treceder's Selection u Treceder's Discovery <e Treceder's Desire {e Ch Los Arobles King Kong u Ch Treceder's Remember me} u Maudschen of Majo [e Zyro of Briarnole u Clement's Cover Girl ]>)

Den ovan gjorda uppräkningen av dagens främsta amerikanska boxer
är ganska summarisk, då de ju alla egentligen, ännu så länge (1966)
är ett oskrivet blad i den amerikanska boxeraveln.

Sirrah Crest-kenneln

Vid det här laget torde Sirrah Crest kenneln vara känd i snart alla länder.
Dess ägare - Dr och Mrs R. C. Harris fick under en följd av år fram den ena utställningsstjärnan efter den andra. Den som som vi kanske bäst känner till är
Bang Away of Sirrah Crest, som i början av 50-talet vann rubb och stubb på de amerikanska utställningarna.

Vi skall först förflytta oss en bit tillbaka i tiden - till år 1940. Då var glädjen stor hos familjen Harris. De hade nämligen fått godkänt kennelnamnet "Sirrah Crest" hos American Kennel Club. Namnet kom de på genom att läsa Harris baklänges,
svårare var det inte.

Harris första boxer var en tigrerad hanhund vid namn Marshall v Bismarck.
De ställde ut honom på några utställningar och det hela gick så bra att Marshall blev championår 1939. Nu blev de verkligt bitna av utställningar.
I Milwaukee visste de att det fanns en känd boxerkennel - Mazelaine.
Från sin nyetablerade kennel i Kalifornien beger de sig nu till Mazelaine-kenneln
för att köa ytterligare en utställningshund. Tydligen blev de så betagna av
boxervalparna att de tog med sig två valpar hem. Det var hanhunden
Ch Duke Cronian och tiken Quida of Mazelaine.

Ett år senare åkte de till Mazelaine-kenneln igen och hem tog de två hundar -
Kantatrix of Mazelaine och Ch Endymion of Mazealine.

Deras första valpkullar böjade nu komma ut på utställningarna med goda resultat. Framgångarna fortsatte i oförminskad takt och tillsammans under drygt tio åren de var verksamma, Blev inte mindre än 23 Sirrah Crest-hundar amerikanska champions.

USA - Ch. Bang Away of Sirrah Crest

En kväll i Amerika, en grupp människor är samlade till middag. Inbjuden som
hedersgäst är en sju år gamma rödgul boxer. Det är American Boxer Clubs årliga
middag i anslutning till deras varje år återkommande specialutställning.
Året är 1956. Hedersgästen går fram till huvudbordet - ett jubel går genom lokalen
från mer än 200 gäster. Med en likgiltig min mottar han bifallet och intresserar sig
i stället får en rå biffstek som är placerad framför honom. Anledningen till sammankomsten var att hylla en vacker rödgul boxer
- Ch Bang Away of Sirrah Crest -
tillbakadragande från utställningsarenan som den vinstrikaste tävlanden i
det amerikanska utställningsväsendets historia. Under sin livstid
hade han erövrat 121 Best in show förutom alla Bäst i rasen placeringar.
Hans ägare avböjde en gång ett erbjudande på $ 20.000 för honom.

Bang Aways enastående utställningskarriär börjar 1949 på Southern California Boxer Club Match blir Best in Show under den tyska världsauktoriteten Frau Stockman. Hon förutspådde honom en lysande framtid som han infriade många gånger om.

Ägarna - Dr och R. C. Harris - ansåg att deras drömmars mål var uppnått i och med Bang Away. Han var också den sista boxer som lämnade Sirrah Crest kenneln

Här slutar Tommys fina berättelse om Amerikansk boxer fram till 1966

Det finns en fortsättning med stamtavlor och annat som angår oss i Sverige