| Klassikerspalten ur Boxerbladet 1972 av Birger Christofferson |
1. US Champion Salgray's Fashion Plate
 |
Direkt
från Mrs "Phyllis" Hamilburg på Salgray's-kenneln i Amerika
har jag fått
detta ståtliga foto av Tauskey på 60-talets
dominerande avelsboxer i USA,
Ch Salgray's Fashion Plate, kallad "Beau"
och försedd med en ovanligt guldkantad bakgrund:
Ch
Salgray's Battle Chief, Ch Barrage of Quality Hill, Ch Slipper of Grayarlin, Ch
Marquam Hill's Flamingo, Barrage of Quality Hill
och Leagacy of Clover Downs.
"Beau"
tillhörde den kanske främsta boxerkullen genom tiderna, den som kallas
"the faboulous", men den otroligt granna syskonskaran Fashion Plate,
Flying High, Flaming Ember, Fanfare och Flamecrest.
"Beau" får
väl sägas vara den ädlaste av dessa juveler som alla var
präglade
av den hårda avelskoncentrationen på Barrage.
Utställningsmässigt
var han en given segrare och själv minns jag bara
två smärre
nederlag i hans rekordlista tillsammans med handlern Larry Downey:
i debuten,
då kullbrodern Flying High blev för svår och 1963 då Ch
Treceder's Painted Lady gick före och "Beau" fick nöja sig
med BIM
- det var för övrigt det året Lady blev BIS på
Westminsterutställningen
(USA:s största utställning).
1965
var Fashion Plates stora utställningsår, då han hann med 36 utställningar
och blev bäst i rasen på samtliga (även året innan
blev han BIR samtliga gånger), varvid han blev BIG på Westminster
och BIS på ABC-utställningen samt utsågs
till "årets
boxer" efter BIS-vinster på utställningar i samtliga vädertreck.
Hans kullsyskon vann på andra håll - Flaming Ember t ex tog det året på 18 utställningar hem 15 BIR, 2 BIM, 10 BIG (varav 9 i följd), 2 res BIG och 4 BIS!
Om
man efter detta konstaterar att Fashion Plate var ännu större som avelshund
än som utställningsstjärna, har man också sagt att han hör
hemma bland boxerhistoriens klassiker. Han är far till ca 50 champions,
slagen i detta hänseende endast av Bang Away (83) och Spellbinder (57).
Av hans Championsöner är flera redan stora avelsmatadorer,
t ex
US Bermud CAN INT Ch Millan's Fashion Hint.
 |
 |
Ch Utz v
Dom var USA:s ledande avelshund fem år i följd (1942-46);
samma
prestation svarade Fashion Plate för 1966-1970.
Det han nedärvde
är fullblodets elegans, resning och ädelhet.
"Jag
gav segern till boxern med hela utställningen bästa huvud",
skrev domaren Ben Brown en gång om Fashion Plate.
2. US Ch Barrage of Quality Hill
När
den ojämförlige showmannen Ch Bang Away of Sirrah Crest 1955
gjorde
come back i utställningsringen efter flera års frånvaro,
fick han se sig besegrad av sin egen son Ch Barrage of Quality Hill.
Denna
yngre och högeleganta upplaga av Bang Away blev i kraft i
boxeraveln
långt in på 60-talet. Ännu 1965 var Barrage
den ledande
avelsboxern i USA, om man ser till antalet
producerade champions under året.
Då
kunde han för övrigt visa upp en av sina främsta kullar någonsin
- moder var Ch Treceder's Sequence och bland kullens stjärnor märktes
nykorade champions som Cajon's Can Can och Cajon's Calling Card,
av vilka
den senare just nu framstår som USA:s ledande avelsboxer,
far till över
tjoget champions.
Den siffran är ståtlig nog, men utgör inte ens hälften av den championskara Barrage själv gav upphov till. Bland många stjärnprodukter kan nämnas US Ch Eldic's Darius - far till BIR-vinnaren på Westminster US Ch Eldic's Landlord - och US Ch Salgray's Battle Chief, far till kullbröderna Ch Salgray's Fashion Plate och Ch Salgray's Flying High och andra storheter.
 US Ch Eldic's Darius |
Barrage
(e Ch Bang Away of Sirrah Crest u Valley Grove's Applause,
uppfödare
M.E. Greiner Jr, ägare - för många tusen dyra dollar -
Mrs
Jowett Shouse) var om möjligt ännu läckrare än sin far.
På Browns berömda fotgrafi förefaller han tillkommen i en sällsynt
lycklig stund,
där de fernissblanka färgerna i rödgult och
vitt landat på exakt rätt ställe,
vilket inte hindrar att
tre av hans kullsyskon - Ballad, Barrette och Baroque -
också blev
berömda champions och på en del utställningar hans svåraste
konkurrenter.
I
USA satsade uppfödarna hårt på Barrage, och linjeaveln nyttjades
ofta så
att han gick igen på både fädernet och mödernet
i stamtavlorna.
Så sent som härom året arrangerades en stor
utställning i USA till Barrages minne, och till ära för hans sjuka
husse, "the honorable Mr Shouse", varvid utställningskatalogen
girlangpryddes med data från Barrages magnifika karriär,
som innefattade
18 BIS, 61 BIG och 45 championkrönta efterkommande.
Det var något av en boxer!
Vill
man efter detta lyriska utrop även komma med någon exteriör invändning
kan man säga att nosen är något utdragen och läpplinjen kunde
vara tyngre.
Men viktigare är helheten - en muskulös elegans och
ett färgspel som fortfarande kan vara riktningsgivande för boxeraveln.
Barrage of Quality Hill kom mycket nära det klassiska boxeridealet, och den
engelska kännaren Marian Fairbrother har försäkrat att han ännu
på ålderns höst bevarat hela sin skönhet och fräschör.
3. US Ch Treceder's Sequel
I
Amerikansk boxerhistoria kan man i stort urskilja tre epoker:
den första
på 30-talet med de berömda tyska importerna
Sigurd v Dom, Dorian
v Marienhof, Lustig v Dom. Utz v Dom och deras efterkommande;
den andra på
40-talet, dominerad av inhemska kennlar
som Mazelaine och Sirrah Crest (med
världsstjärnor som
Warlord of Mazelaine - 69 BIR, 48 BIG -, Mazelaine's
Zazarac Brandy och Bang Away of Sirrah Crest, alla tre BIS på Westminsterutställningen)
samt slutligen boxerns moderna epok i USA från 50-talet och framåt,
präglad främst av kennlarna Treceder och Salgray,
vilkas skilda
ideal dominerar denna tredje epok.
Treceder's
kennel i Texas fördes fram i det direkta rampljuset genom
Ch Treceder's
Painted Lady (e Ch Treceder's Selection u Treceder's Discovery), som blev boxerrasens
enda BIS på Westminster under 60-talet.
Då hade kenneln redan
genom Selection markerat en ny giv i den amerikanska uppfödningen, som anknöt
till den mer lågställda, kompakta boxertypen, nära det tyska boxeridealet
fast mer elegant.
 Ch Treceder's Sequel |
Direkt
i brev från "Mrs Treceder", d v s Hollyce Stewart, har jag fått
detta foto på
US Ch Treceder's Sequel, vars insats i amerikansk boxeravel
gör honom förtjänt
av beteckningen klassiker. Fotografiet visar
Sequel med sin handler H B Cox
och domaren Dixie McCauley. Foto: Joan Ludwig.
Sequel
(1960-68) hade en gyllene härstamning efter helsyskonen
Ch Treceder's
Selection undan US Ch Treceder's Shady Lady,
båda efter Ch Jered's
Spellbinder undan Ch Treceder's High Falution,
en dotter till Ch Bang Away
of Sirrah Crest.
Sequel var kullbroder till Ch Treceder's Sequence och som
synes
en utpräglad inavelsprodukt i likhet med de flesta storheter i
hundvärlden.
Emmet
Oliver har berättat om en utställning i början av 60-talet:
"Jag trodde jag skulle vinna ända tills jag såg Sequel promenera
in i ringen.
Jag upptäckte att jag hoppades att Sequel skulle vinna,
eftersom jag genast såg
att han var den bästa boxern där.
När jag kom hem, berättade jag för min hustru Mary att om jag fick
möjlighet att skaffa mig någon levande boxer denna dag,
efter
tjugo år med boxer, så skulle jag välja Sequel."
Emmet
Oliver, som lyckades förvärva Sequel från Mrs Stewart, visade
upp honom på fem utställningar, vilket resulterade i fem BIR.
Hemma hos Olivers blev Sequel ingen "kennelhund" utan dominerade hemmet,
kallades "kungen" och visste själv om det.
En av hans svåraste
konkurrenter som avelsmatador var halvbrodern
US Ch Treceder's Shine Boy.
Sequel blev far till storheter som US Ch Norhaven's Gladiator,
BIS-vinnaren
US Ch Treceder's Progression och ytterligare 14 champions
jämte några
sydamerikanska. Här hemma förs hans linje glansfullt vidare genom sonsonsonen
DKUCh Treceder's Mighty Dark,
Härnmans import till Marions kennel, vars
ättlingar redan vunnit 32 certifikat. (Denna artikel skrevs 1972)
 |
Tidpunkten för dessa artiklar var 1972
