En kortfattad historik om boxern text Charlie Andreasson saxat ur Brukshunden nr 4 1953

På grund av sitt gynnsamma geografiska läge har Sverige alltid kunnat upprätthålla intima förbindelser med Tyskland på det kynologiska området. Därför är det ej så anmärkningsvärt att boxern introducerades i Sverige redan så tidigt som år 1909, efter att rasen då endast ungefär ett femtontal år varit föremål för renavel i hemlandet.
(redan 1907 visades två boxer på utställningen i Malmö, en tik Donna och en hane Don, som sedermera registrerades som nr SKK 646 H red. IT:s anm)

Vid Svenska Kennelklubbens utställning i Stockholm 1909 visades tre boxer, varav två hanar och en tik. följande uppgifter om dessa hundar är tillgängliga i SKK:s stambok för 1910.
Hane 1. King (Pascha) DBSB vol.2 gul född 1905 efter Lord DBSB 177 undan Mayers Flora. Uppfödare herr Lorenz Mayer, München.
Hane 2. Lord v Angerthor, gul med vita tecken född 1906 efter Champion Rigo v Angerthor DBSB 299 undan Mirzl v Angerthor DBSB 498.
Tik. Alla v Angerthor, gul med svarta tecken (alltså tigrerad!), född 1907 efter Champion Rigo v Angerthor DBSB 299 undan Alla Dauer DBSB 103.
Uppfödare till Alla och Lord var herr Jacob Dauer, ävenledes från München.

Det var alltså de ovannämnda hundarna som blev pionjärerna för rasen i vårt land. Under de närmast följande åren importerades en del goda hundar. Året 1914 är remarkabelt ty då infördes hit Dora Walhall, en rödgul tik med svart mask, född 1911 och fallen efter Champion Remus v Pfalzgau DBSB 719 undan Dora v Vogelsberg DBSB 939. Här möter vi alltså för första gången kennelprefixet von Vogelsberg, vilket sedermera skulle gå till boxerhistorien genom den store Champion Rolf v Vogelsberg. Dennes avkomling i sjätte rakt nedstigande led var Sieger & Champion Sigurd v Dom, som var tvåfaldigt tysk Reichssieger och sedermera USA-champion.

En ny anmärkningsvärd tikimport följde nästföljande år. Det var Ch Isolde v Stolzenfels DBSB 2821, född 1913, efter Champion Mayers Blitz DBSB 1285 undan Siegerin Gräfin Rita v Stolzenfels DBSB 911. I Svenska Kennelklubbens stambok år 1915 registrerades sammanlagt fjorton boxer, av vilka nio var hanar och fem tikar
(varav två tikar även var registrerade 1914 eftersom de registrerades varje år som de var aktiva på något sätt. red. IT:s anm)

År 1916 var mycket aktivt på importfronten. Först kom hanhunden Milo v Blankenburg DBSB 3194, född 1915, efter Rex v d Kynast-Burg Blankenburg DBSB 1912 undan Ella Freigericht v Blankenburg DBSB 1742. Sedan kom tiken Österikisk Champion Frohgunde v Marienhof (DBSB-numret saknas), fallen efter Ch Maiers Blitz DBSB 1285 undan Helianthe v Marienhof BSB 1289. Sjutton år senare föddes i Marienhofkenneln Dorian v Marienhof, vilken betytt kollossalt mycket för rasens utveckling i USA och som för alltid befäst kennelns namn i boxerrasens historia.

Den allt överskuggande händelsen året 1916 var emellertid importen av en hund från Tyskland och rasens mest berömda kennel, innehavare Frau v. Miram-Stockmann, kennelns namn var von Dom och hundens namn Othello von Dom DBSB 3967, en rödgul hane med vita tecken, född 1915 efter Flott von Dom DBSB 3201, en avkomling i andra generation efter Ch Rolf v Vogelsberg, undan Derby v Dom DBSB 2473, vilken var dotter till samme Ch Rolf von Vogelsberg. I fjärde generationen av Othellos stamtavla återfinns Ch Rigo v Angerthor tre gånger.

Nästföljande år 1917, följde två nya importer, hanhunden Harro v Marienhof BSB 2857 röd med vita tecken, efter Edel v Marienhof DBSB 1290 undan Hortense v Marienhof BSB 1290. (Hortense var kullsyster till modern till Ch Frohgunde v Marienhof), samt den tigrerade tiken Eris v Dom DBSB 2734. Eris var född 1912 efter Rolf v Vogelsberg undan Reichels Julchen DBSB 2255.

Detta år blev Isolde v Stolzenfels den första boxern i Sverige som erövrade championtiteln, tätt följd av Othello von Dom.

Ingenting av betydelse hände på importfronten följande år, men 1919 förvärvades, trots eller tack vare det första världskriget, den tyske Sieger Rino II v d Elbe BSB 1823. Hans Svenska karriär belönades med championat under nästkommande år. Rino var rödgul till färgen, fallen efter Ch Rigo v Angerthor DBSB 299 undan Ella v Osterland BSB 1899. Den kände amerikanske experten och uppfödaren J P Wagner, innehavare av den berömda Mazelainekenneln, skriver i sin utmärkta bok "The Boxer" följande om Rino: "Han föddes oturligt nog till världen tre eller fyra år för sent, annars måhända han lett rasen i en ny riktning. Rinos möjligheter spolierades av två övermäktiga konkurrenter, nämligen Ch Milo v Eigelstein och det första världskriget, som började 1914, kort efter Rinos tredje födelsedag.

Under en relativt lång tidsperiod, naturligtvis på grund av det pågående kriget, importerades inga fler hundar. De svenska uppfödarna arbetade emellertid ganska målmedvetet med sitt befintliga material och boxern började sakta befästa sin ställning som en ras med gedigna egenskaper och populariteten steg.

Den hund som otvivelaktigt mest satte sin prägel på rasen var Ch Othello v Dom och dennes mest berömde Holmgårds Box II SKK 7U som i sin tur blev fader till Ch Sir Bull av Lillbo SKK 429DD, vilken var uppfödd av polisman Carl Borg, innehavare av Lillbo-kenneln och en av pionjärerna för boxerrasen i Sverige. Sir Bull förvärvades av köpman H A Fogelberg, innehavare av Rolands-kenneln, vilken senare skulle komma att dominera inom den svenska boxeraveln till mitten av 1940-talet.

År 1930 visades en ny tysk import på utställningarna, nämligen Rietz-Fritz v Gerhardsbrunnen SKK 189 EE, tigrerad hane, född 1929 efter Flock v Zenith BZB 19730 undan Asta v Gerhardsbrunnen BZB 16985. Rietz-Fritz användes en hel del inom aveln, men hans inflytande på stammen synes varit obetydligt.

I SKK:s stambok för 1931 finner man att den danskägde Champion Schach v Dom SKK 1290 FF, visades en gång i Sverige och då vann segrarklassen. Schach var en helbror till den store Ch Sigurd v Dom, vars avkomlingar var förutbestämda till ära och rykte i varje land där boxern är känd och uppskattad. Sigurdblodet blev ett mode och flera av hans avkomlingar förvärvades till Sverige. Innan Sigurd-linjen började överskugga alla andra i avelsarbetet världen över, så importerades det från Tyskland, några hundar vilka samtliga har spelat en roll inom den svenska aveln. Två hanhundar, den tigrerade Ch Max v Isebeck SKK 868 JJ och den gule Ch Fels v d Teck SKK 1124 HH, vann båda Championtiteln i Sverige. Max var fallen efter Alex v Alsterblick och Fels efter Illo v Hohenneuffen, en son till Sieger Alex v d Magdalenenquelle. Både Fels och Max användes flitigt inom aveln men efterlämnade inte någon hanhundslinje av större betydenhet.

En från Danmark importerad tik förtjänar i hög grad ett omnämnande. Det var den tigrerade Marmons Glori SKK 911 KK efter Ajax v d Gralsburg BZB 19232 undan Edel v Schölerberg, en dotter till den välkände och i hemlandet högt skattade avelshunden Ch Aspirin v Neu-Drosedow. Glori lämnade med den av köpman Fogelberg importerade Bastl v Elbufer BZB 31993XXI två prominenta söner , av vilka speciellt den ene, Dansk Champion Rolands Kadett Skk 743 MM, blev den mest dominerande avelshunden rasen hittills haft i Sverige, endast jämförbar med vad Sigurd betytt för rasen i Tyskland.

Kadetts far Bastl v Elbufer BZB 31993XXI SKK 623 LL, var en son till den odödlige Reichsieger och USA-Champion Lustig v Dom och Weltsiegerin Thea v Isebeck, som var dotter till Iwein v Dom, fadern till Sigurd v Dom. Bastl visades endast en gång i Sverige och vann då segrarklassen med certifikat. Ganska kort tid efter exporterades han till Amerika där han erhöll sitt USA Championat.

Två hanhundar av stor betydelse för rasen var Finsk Champion Wotan v Isebeck
SKK 793LL, tigrerad, fallen efter Athos v Dom BZB 26668PH, undan USA-Champion Venus v Isebeck BZB 29666, båda med Sigurd som fader. Samt den tigrerade Marmons Harro SKK 656 PP, fallen efter Zorn v Dom BZB 26394 (Lustigs fader) undan Andl v Dom BZB 26669. Både Zorn och Andl hade samma fader - vilket naturligtvis var Sigurd v Dom.
Andl var dessutom kullsyster till Athos v Dom BZB 26668PH, fader till Ch Wotan v Isebeck. Det är förvånansvärt hur väl avelsmönstret överensstämmer både i Tyskland, USA och i Sverige. Här har vi intensifierad Sigurd-linjeavel och för den svenska stammen synes Marmons Harro och Ch Wotan v Isebeck spela samma roll som Lustig och dennes helbror Utz v Dom gjort i respektive Tyskland och USA.

Ch Lustig v Dom var starkt representerad i Sverige och hans linje har kommit att dominera den svenska aveln genom sonsonen Ch Rolands Kadett. Dennes framgång som avelshund måste i viss mån tillskrivas den lyckosamma kombinationen av Bastl v Elbufer och Ch Ajax v d Gralsburg-dotter Marmons Glori. I övrigt har Bastl trots sin utmärkta härstamning ej efter sin ankomst till USA lämnat några hundar av större betydelse.

Kadetts kullbror, den tigrerade Ch Rolands Kyras SKK 47 NN, har också deltagit i uppbyggandet av den svenska stammen. Han dog emellertid vid endast sju års ålder och fick följaktligen ej samma möjligheter som Kadett att prägla rasen.

De för aveln troligen mest betydelsefulla av Kadetts söner var den gule Rolands Ukás samt den tigrerade Ch Axons Fock. Mödrar till dessa två var döttrar till Marmons Harro. Ukás var stationerad i Stockholm och användes sålunda huvudsakligen i den uppsvenska aveln, medan Fock fanns i Malmö och följaktligen verkade i den sydsvenska aveln. Ukás bästa söner var de båda gula helbröderna (ur olika kullar) Ch Borgöns Pompe samt Borgöns Lord (vinnare av tre certifikat men utan det för championatet nödvändiga bruksprovet). Modern till dessa var en dotter till den från Tyskland importerade Ch Fels v d Teck.
Focks hitills mest kände son är den gula Ch Nicotin SKK 5049/47 , vars mor Ch Gillis, var en dotter till Ch Rolands Symftig. Denne i sin tur var son till Marmons Harro, vilket ger ännu ett bevis på avelsmönstrets starka, ja rent av väl starka överensstämmelse. Nicotin var Göteborgsägd och har starkt dominerat i Västsvensk avel.

Situationen är således den att de dominerande avelsblodslinjerna blivit alltmer överensstämmande över hela landet. Detta förhållande har givetvis aktualiserat frågan om bloduppfriskning genom importer. Redan året efter andra världskrigets slut importerades från Schweiz den tigrerade hanhunden Ch Boy v Turnellen SKK 12832/46,fallen efter Billo v d Brunegg undan Anita v Turnellen. Boy blev snart en välkänd utställningshund och erövrade så småningom championtiteln. Han har använts flitigt i aveln, speciellt i Stockholmsområdet. Hans blodslinjer är föga koncentrerade men går tillbaka till Lustig och Sigurd v Dom. Bland hans avkomlingar har hitills den gule hanhunden Årstavallens Dictator SKK 8933/47, undan Ukás-dottern Årstavallens Lollo Bess, visat sig god som utställningshund och lämnat certifikatvinnande avkomma.

År 1946 visades en gul importhane på utställning i Göteborg, där han erövrade 4:e pris i segrarklass. Hunden kallades för Athos (hans riktiga namn var Medors Champ 5899/46 se 1946 red IT:s anm) och han var importerad från USA. Han har så gott som uteslutande använts i aveln inom Göteborgsområdet och har nog inte fått den publicitet som hans utmärkta härstamning borde berättiga honom till. Blodlinjeföringen visar mycket stark koncentration på Lustig von Dom och hans tiklinjer betyder en bloduppfriskning i den svenska stammen.

Fram till 1950 hände ej något av större vikt på importfronten. Detta år importerades från en av USA:s mest berömda kennlar en tigrerad hanhund Ch Havana of Sirrah Crest AKC 11827.

Havana är i så motto remarkabel, att hans härstamning introducerar en för Sverige ny blodslinje, nämligen den berömda Ch Dorian v Marienhof-linjen, vilken i världens främsta boxerland USA i kombination med Lustig- och Utz-linjerna producerat majoriteten av USA:s topphundar, Havanas stamtavla uppvisar just detta mönster. Den amerikanska boxern anses vara världens förnämsta för närvarande, boxern i Tyskland knappast undantagen.

Havanas hittillsvarande utställningskarriär har varit idel segrar. Han har erövrat titeln Norsk Champion och är med 5 vunna internationella certifikat (CACIB) Sveriges och troligen Skandinaviens högst meriterade hanhund. Med första pris i avelsklass på Stockholmsutställningen 1952 synes han även ha förutsättningar att inom aveln hedra sin förnämliga härstamningen.

Möjligt är att Havanas utställningsframgångar verkade inspirerande ty 1952 uppenbarade sig nya remarkabla importer på det svenska boxerfirmamentet. Samtliga dessa kom från den norska Strandborg-kenneln och är i tur och ordning följande. Den tigrerade hanen Strandborg Natter SKK2512/52, vilken vunnit två förstapris i segrarklass, därav ett certifikat. Natter är en maskulin, kraftig hane av god typ. Härstamningen är Tysk-norsk och går övervägande på Lustig-linjen och Sigurd-blodet.

Som nummer två i kronologisk ordning kommer Strandborg Quass SKK 10078/52, också han en tigrerad hanhund med övervägande svensk-norsk härstamning. Han erövrade certifikatet vid SKK:s Stockholms-utställning 1952. Mor till denna hund är Strandborg Bomsi, vilken synes vara en verkligt god avelstik, då hon även är mor till den tredje norska importen, den gula tiken Strandborg Minx SKK 2547/52. Denna tik blev sensationen vid SKK:s Stockholms-utställning 1952 genom att i hård konkurrens bli "Best in Show" d v s utställningens vackraste hund av alla raser. Det var första gången i Kennelklubbens historia en boxer vunnit denna utmärkelse. Minx är genom fadern Strandborg Immerlust, halvsyster till Strandborg Natter.

Strandborg Quass har det vackraste tänkbara huvudet med ädelt bakhuvud, kraftigt nosparti och utmärkt bett. Han är även kortkroppad och som helhet av synnerligen god typ.

Som ett observandum måste noteras, att samtliga de boxer som under de senaste årens utställningar vunnit toppriser, haft kuperade öron. Sedan 1947 har ju öronkupering varit förbjuden i Sverige och detta förhållande har skapat en tids förvirring i avelsarbetet. Nya uppfödare, som förut dragit sig för de extra besvär och kostnader som öronkuperingen medförde (att åka utomlands och kupera valparna för att sedan ta hem dem till Sverige igen red IT:s anm) drog nu fördel av rasens popularitet. Detta åstadkom många gånger kritiklös avel för att kunna producera valpar till salu utan tanke på att få fram förstklassiga hundar. En del äldre uppfödare slutade däremot med sin verksamhet, enär de ej kunde förlika sig med tanken på hundar med okuperade öron.

En del av de erfarna uppfödarna arbetade dock vidare och kennelvärlden är säkerligen skyldig dessa ett tack. Genom importhundarna har intresset för aveln på nytt stimulerats, varför boxerrasen här i landet snabbt bör kunna nå en standard av internationell klass. Denna åsikt uttrycktes även av den kände tyske uppfödaren och experten Leo Helbig, vilken dömde rasen i Stockholm 1951.

Stockholm i april 1952

C-A Andreasson