Tasty berättar om en träningsdag i skogen

Hej, jag heter Tasty och är en tigrerad Boxerkille på nästan tre år. Tillhör en flock som består av : Morsan HONEY (6), systersonen BERNIE (9 månader), husse PER (7 hundår) och matte INGER (snart 8 hundår). På jobbet utökas flocken med riesentanten BELLA (8) och kattungarna SOTIS och STRIMMA samt ett tiotal tvåbenta individer av olika åldrar och kön. Matte är en så'n där "bruksfantast" som jobbar med oss nästan jämt. Vi tycker faktiskt att det är kul och spännande, man vet ju aldrig vem som står i tur att jobba. Onsdagar och söndagar är våra träningsdagar och nu ska jag berätta om en sådan där onsdag.

Vi purras av husses väckarklocka vid 6-tiden på morgonen. Trots att matte är ledig masar
hon sig upp och fixar käk. Vi ska ju ändå rastats så hon tycker att det är lika bra att sticka ut
i skogen på en gång. Nåväl, brunchen åker ner med en rasande fart och sedan bär det iväg
ut till skogen på en uppmjukningsrunda.

När vi sprungit av oss överloppsenergin och lättat ett par kilo, stoppas vi in i bilen igen och
nu bär det av till Rosersberg där vi stämt träff med några kompisar för sökträning.
Vi anländertvå timmar före utsatt tid denna morgon.
Matte har nämligen bestämt sig för att här ska det spåras innan de andra kommer.
Så hon knallar iväg ut i skogen med en massa spårapporter (små pinnar).

Spänningen stiger i bilen, vi är alla lika spårtokiga. Efter en kvart kommer hon tillbaka,
tar ytterligare tre apporter och går ett appellspår på ett fält bredvid bilen. Matte tar fram
spårselen och linan. Spänningen stiger ytterligare. Morsan är så tänd att hon skakar
och Bernie likaså. Det blir lyckosten Bernie som får det stora nöjet att först
få följa med ut på fältet och appellspåret.

Matte hinner inte sätta ner honom förän han är iväg! Snacka om drag!
Hittar första apporten som han kastar sig över.
Jösses va obehärskat! Man ska stanna, ta upp pinnen försiktigtoch sätta sig vänd mot matte -
har hon försökt pränta in i skallen på mig, men han lär sig väl så småningom.
När Bernie lugnat ner sig "byter" han pinnen mot beröm och en korvsnutt.

Så bär det av igen. Det blåser ganska kraftigt och spåret har inte legat så länge, så han får
problem i vinklarna. Men matte väntar lugnt ut honom och han grejar det till slut. Han hittar
även de andra två pinnarna. Matte tar av honom spårselen och kastar den sista stora pinnen.
Nu börjar krigsdansen. Upp i luften far pinnen som Bernie sedan "dödar". Så småningom
tröttnar han och byter pinnen mot beröm och godis.

Matte släpper ut oss alla på fältet där vi far fram som vildar och "vallar" av för
nästa övning som är sakletning

Matte visslar och vi sätter oss på rad för godisutdelning. Sedan binder hon upp oss, går ut på fältet och lägger ut en handske, en stump koppel, en gummikarda (som känns så sköön att bli borstad med), en strumpa, ett cykelhandtag, en hockeypuck och en skinnvante lite här och där.

Hon fyller på godisburken i ryggsäcken, sätter på mig "sökskynket " (tjänstetecknet)
och sedan är det dax!

Matte "riktar" upp mig och sänder iväg mig. Gissa om det går undan! Man har ju lagrat på sig en massa energi som man vill bli av med, så jag tar en runda runt fältet och kollar in var grejorna ligger, plockar upp skinnvanten som jag lämnar av till matte. Hon blir jättelycklig och bjuder på godis. Ut igen med inte fullt så fort. Nu vet jag ju var grejorna finns, så det är bara att plocka in dem. När sista apporten är avlämnad åker skynket av och godisburken innehåll glider ner i lilla maggen. Det här är LIVET!!!!!!!!!!

Matte lägger ut apporterna igen.

		Nu är det morsans tur!
Morsan drar järnet - vilken fart hon har gumman, där ligger man faktiskt i lä!
		På några minuter har hon samlat in alla apporterna och fått sin belöning.

 

Nu har sökkompisarna kommit
Det är Sigrid med Raisa (lakenois),
Tage med Abbe (labrador) och det är Kalle med Robin (Kelpie).

Dagens sökbana vallas av.

Det är en "riktig" skog med granar och tallar av varierande storlekar, bergknallar och
skrevor med några byggda kojor m m. Bernie och Honey hjälper till och vallar.
Vilken energi Bernie har. Han far som ett torrt skinn över stock och sten,
men inte värre än att han kommer när matte visslar.
I den här flocken får man tidigt lära sig frihet under ansvar. Om man inte kommer
när matte kallar får man gå i koppel och det är ju inte särskilt kul.

Nu ska det väl bli min tur i alla fall!

Jo då, vi får börja. Matte sätter på mig skynket och ett halsband med en gul plastrulle på,
som jag ska ta i mun för att visa matte att jag har hittat en figurant.

	Sökkurs med Hans Hongelin 1990-91

Snart är vi igång. Matte riktar upp mig åt höger och sänder iväg mig
när jag tittar åt "rätt" håll. Jag springer en 50-60 meter uppför en sluttning,
men känner ingen vittring av någon figurant.
Matte ropar - så jag springer mot henne - samtidigt ser jag en rörelse
på andra sidan av stigen. En figurant på väg!
Med vänsterarmen och handen visar matte att jag ska komma in till henne först
för att sedan fortsätta över på andra sidan och leta rätt på den flyende figuranten.
Detta kallas visst för "flying".

Det var Tage som kastat sig ner bakom en gran! Rullen i mun och tillbaka till matte
för att tala om att jag hittat figuranten. Matte blir jätteglad, berömmer och
kopplar upp mig för påvisning - och jag drar järnet!
Matte blir tvungen att släppa kopplet. Väl framme hos Tage kommenderar han
"Ligg" och det gör jag så gärna för då blir han så glad. Förr kallade han mig för
"figuranttramparen" eftersom jag älskar figuranter och ville tala om det med
alla mina 34 kilon oavsett om de satt, stod eller låg på marken. Det gjorde nog lite
ont ibland och några kojor har man väl rivit speciell på tävlingar!
Förr hade även figuranterna godis som de gav mig, men nu har matte godiset med sig.
Så det är ingen idé att försöka visitera figuranterna.

Matte viskar något om att det finns fler figuranter på andra sidan stigen,
så vi skyndar oss tillbaka till stigen.

Nio figuranter letade jag reda på innan matte gav upp.
Hon har dåligt med orken, stackarn.

Fikapaus med ett annat gäng med Barbro Rydin med Lukas, Elisabeth Janson med briard,
Anita Pewe med Happy (fast här håller hon i Bernie) och Margaretha Lindegren med Bushi

Så var det fikadags där i skogen

När Raisa, Robin och Abbe fått sina träningspass var klockan halv två och vi
åkte till klubbstugan.

Matdags med Tastys kurskompisar, Peppe och kursledaren Hasse Hongelin.
Människorna skulle äta lunch och vi fick sitta i bilen och vänta.

När de käkat färdigt kom matte och hämtade Bernie. Dom skulle träna budföring
d v s hunden springer till en främmande människa och hälsar på denne.
Ibland får man godis och ibland får man leka.
Ibland skjuter dom medan man springer.
Sedan springer man tillbaka till matte.

Bernie springer som en raket till mottagaren som han aldrig träffat förr.
Matte blir så glad att hon skiner som en sol. Jag förstår henne.
Bernie var måttligt road av främmande människor när han var liten,
men så är det inte numera.
Konstigt! Ibland blir man inte klok på valpars beteenden och man är väldig snabb på
att dra negativa slutsatser. Orättvist skulle man kunna säga!

Sedan tränade vi lydnad ett par timmar (inte var och en förstås) och det är inte
alls så tråkigt som det låter,

men hur det går till kan Du hitta på mattes hemsida under