1968-1979

1968

Åke berättade att Sören och Birgit Tiback hade valpar och att de kanske
hade något åt oss. Och de hade de. Vi fick köpa Drabant Pace Keeper som vi seder-
mera kallade Pepsi.

Det var en tigrerad tik född den 20 augusti 1968 fallen efter Drabant Excellent undan Ch Witherford Pace Setter

Pepsi var en fantastisk tik. Signalsäker och säker på sig själv, något man verkligen uppskattar när man har haft en asocial hund. Hon hade en självklar dominans. Hon behövde aldrig ta till stora ord för att visa vem som var ledaren i hundflocken.

1969

Även Pepsi var lättlärd. Redan från början lärde jag henne en del saker som
kunde komma till nytta senare. Vid ett års ålder började vi en appellkurs för
en trevlig instruktör som hette Roul Franzén på Solna-Sundbybergs Brukshundklubb.
Vi hann tävla en gång innan novembermörkret lade sig över nejden.
Hon hade dock så bråttom i spåret att hon "glömde" bort att markera apporterna
och vi blev jumbo och fick sleven på Solna-Sundbybergs Brukshundklubb.
Det blev sedan inget mer tränande och tävlande förrän 1971.

1970

Den 6 augusti föddes Pepsi första valpkull efter CH Witherford Paprika.

1971

När vi slutade träna på hösten 1969 hade det helt låst sig när det gällde apporteringen (hade inte börjat med bytaleken då).
Hon hatade apportbocken! Men den fick ligga på hatthyllan i ett och ett halvt år.
Ibland klappade jag på den i förbifarten och en majdag 1971 tävlade vi igen.
Innan tävlingen hade jag endast gått två spår och tragglat igenom lydnaden
två gånger och hon kom ihåg allt!
Vi skrapade ihop 273,5 poäng totalt och en åtta! på apporteringen!
Vi blev uppflyttade till nybörjarklass och tvåa av fjorton ekipage.

Hela våren tränade vi rapport med Sören och Birgit Tiback
(Stockholms distriktsmästare i grenen 1966).
Vi var fem ekipage;
Drabant Sunshine med Ulf och Agneta Strömquist-Höft,
Drabant Hoity-Toity med Lasse och Lena Gustafsson,
Witherford Paprika med Marja och Tage Liifv,
Witherford Pace Setter med Sören och Birgit Tiback och
Drabant Pace-Keeper med Jojje och undertecknad.

Vi tävlade två gånger i lägre klass rapport, men hon gick aldrig hela sträckan.
Första gången hade vi startnummer fyra. Sträckan hade formen av en hästsko
(får man inte göra numera). Första hunden gick hela banan runt,
den andra (en boxertik Keylins Tough Image) genade rakt över,
den tredje (även det en boxertik Malin, kompis till Tough Image) följde efter.
Nu var det Pepsis tur och hon genade hon också, men strax före station A
vände hon tillbaka och ställde sig i "korsningen" och frågade mig
hur hon skulle göra. Jag frågade om jag fick ge ett kommando,
men det fick jag inte så hon fick komma in till mig istället.
Där gjorde jag en stor tavla. Skulle bara ha gett ett kommando
och struntat i att fråga domaren. Det blev ju nu istället en avdressering
av det hela och det är ju inte vad man önskar.

Nästa tävling avhölls en varm sommardag i Upplands Väsby.
Nio hundar startade i lägre klass. Endast två kom in till A-stationen
och man undrade ju varför. Det visade sig att sträckan passerade
en å med svalkande vatten.
Sju av hundarna stannade och badade.
Sedan blev det inga fler tävlingar för Pepsi,
men vi spårade till och från bara för nöjes skull in i det sista.

Det finns en del händelser i ens liv som man minns med förundran.
Vi bodde i Kristineberg innanför tullarna i Stockholm.
Det fanns ett grönområde utmed stranden från Tranebergsbron till Ulvsundasjön
som mestadels utnyttjades av hundägarna.
En dag när jag kom knallande med mina två tikar, lekte sju okopplade
hanhundar tillsammans i allsköns ro. Det var stora hanar,
två dobermän, labrador, beagle, golden och en fantastiskt snygg blandras - labrador/vorsteh. Den var svart med gråmelerade symmetriska tecken.
I och med att vi kom blev det oro i lägret och hussen till blandrasen
började koppla upp sin hund, som började sända dominanssignaler.
En av dobermännen såg detta och bestämde sig för att hoppa på blandrasen.
Då slängde sig Pepsi emellan och gav dobermannen en bredsida så han tappade balansen. Snopen avstod han från vidare bråk.
Alla hundägare såg vad som höll på att hända och ingen av oss människor
hade en chans att ingripa - men det gjorde Pepsi med den äran.
Ett förlösande skratt hördes över nejden.
Alla kopplade upp sina hundar och gick därifrån.
Efter detta blev hon utnämnd till Kristinebergs Polis.

Men Pepsi hade även andra fritidsintressen.

...simhopp

Att följa med på fjällvandringar något som vi alla gillade.
Att följa med på fisketur var inte heller främmande.
Hon vaktade matte och kollade intresserat flötet och fångsten.
Hon var en fantastisk allround hund.

1972

Pepsis dotter Jojjings Tintomara (Toka) fick sin första och enda valpkull efter
Salgray's Ally of Keylin.

1973

Pepsi fick sin andra valpkull efter NUCH Marions Orre

1974

Pepsi fick sin tredje kull efter Pepperoni Top-Topas

1975

Pepsi fick sin fjärde valpkull med CH Witherford Paprika (se kull 1).

	Pepsi dagen före sista valpkullen som blev 10 st

1977

Jojje lämnar oss och hunderiet får en underordnad betydelse

1978-79

På vintern 1978-79 börjar Pepsi bli lite knackig. Hon älskade att spåra
och på vårkanten la jag ett spår åt henne.
En glad och förväntansfull gammal Pepsi struttade iväg i spåret och hittade sin apportpinne - till stor lycka.
Det blev hennes sista spår. Pepsi dog den 1 augusti 1979, 11 år gammal.